Det var så vi träffades, del 3.
Andra gången vi träffades var som sagt några dagar senare, jag tror det var tre eller fyra dagar vid närmare eftertanke. Det var i varje fall en måndag. Vi hade bestämt att vi skulle åka bil ihop och jag har för mig att Kenneth hade skickat ett kort sms och sagt att han hade bil och att jag fick åka med om jag ville. Det ville jag såklart! Jag minns inte vilket spel jag stod i dagen till ära men det känns som om det kan ha varit Tankracet. Hur som helst, dagen och kvällen gick och jag såg inte Kenneth på hela tiden. Men vi hade bestämt tid för att träffas vid DS vid kvart över tio (var en vardag). Den här gången hade jag förberett mig lite bättre och tänkt på vad jag tog på mig innan jag åkte till jobbet. Jag hade mina favoritjeans, Diesel med guldsömmar på bakfickorna, några som jag kände mig väldigt smal i. Upptill hade jag min svarta tunika med trekvartärm - väldigt snyggt och enkelt. Jag hade sminkat mig hemma innan jobbet Jag gick ut i god tid och satte mig i vid "spelarnas" bord i hörnet av DS. Eller rättare sagt - jag satte mig PÅ bordet med fötterna på stolen bredvid. På fötterna hade jag förresten mina relativt nya svarta stövlar (ganska låga) med lite klack. Jag satt och väntade en stund (kändes längre än vad det var eftersom jag var nervös) och tillslut kom Kenneth. Vad han hade på sig minns jag tyvärr inte men snygg det var han i alla fall. Vi hälsade och gick sedan ut till bilen direkt.
Vi gick ut, letade upp och satte oss i bilen och det första jag lade märke till var att den var väldigt snygg och kändes väldigt lyxig. Jag kommer också ihåg att Kenneth tog av sig sin jacka och lade i baksätet och att jag tyckte detta var lite ovanligt. Men det är det säkert inte, är väl bara jag som inte tar av mig jackan i bilen antar jag.. Hursomhelst. Hemfärden gick alldeles för fort om ni frågar mig och det var precis lika lätt att prata med Kenneth andra gången. Möjligen att det var lite spänt precis i början eftersom vi inte hade träffats på några dagar men det gick snabbt över! Vi satt och pratade om allt möjligt och hade jättetrevligt. Allting kändes så lätt, skönt och avspänt! Vi skojade en hel del med varandra och stämningen var väldigt rolig och lättsam :) Jag menar, det var ju inte så att vi satt och gapskrattade hela vägen men vi småretades mycket, jag fnittrade säkert en hel del osv. Ni förstår vad jag menar va? Stämningen var väldigt bra om man säger så! Och Kenneth är en väldigt rolig kille ska ni veta! Han får mig alltid att skratta, helt underbart är det :) I alla fall. Jag fick kolla igenom hans skivfodral och välja skiva. Hittade en med Lars Winnerbäck så vi satt och lyssnade på den hela hemvägen. Jag tyckte det var lite skoj att vi hade ungefär samma musiksmak vet jag. Vi pratade om hans dejt (tror det var jag som förde det på tal) och Kenneth sa snabbt och bestämt att den inte gick särskilt bra, han kände ingenting för den här tjejen. De hade sett en komedi som jag inte minns namnet på nu och varken hållt hand eller närmat sig varandra på något vis. Något som tydligen Kenneth hade sett till, han var helt enkelt inte intresserad sa han (YES - det finns en chans tänkte jag!). Jag frågade om de skulle träffas igen och de skulle dem INTE. Efter att Kenneth berättat om sin dejt berättade jag för honom att jag hade sms:at killen som jag hade på G och sagt att det inte var någon idé att vi träffades längre. Anledningen till att jag inte ringde upp honom direkt var för att han var i Spanien och hälsade på sin syster. Vi pratade vid ett senare tillfälle. Men killen i fråga svarade i varje fall och frågade varför, vad som var fel osv men att han hade märkt på mig att jag inte var intresserad egentligen. Så det gick ganska bra ändå. När jag hade sagt detta sa Kenneth något i stil med "Jaha, då var vi båda singlar då" men sedan pratade vi inget mer om det. Jag var så lycklig över Kenneths misslyckade dejt (låter hemskt men det var sant!) så jag satt och tänkte att det kanske, kanske kunde hända något mellan oss men det hände ingenting sådant. Vi pratade helt som vanligt utan minsta flört, precis som gången innan. Hade hur mycket som helst att prata om, kändes väldigt naturligt.
När vi kom fram till Alingsås släppte Kenneth av mig, vi sa hej då och sedan körde han iväg. Jag minns att jag gick och svor för mig själv "Fan, han var inte intresserad" när jag gick upp för den korta trappan till min lägenhet. Jag var helt hundra på att skulle det hända något mellan oss så skulle det hända idag, jag "var ju så snygg idag!" Jag var ganska deppig den kvällen och visste att det skulle dröja några dagar innan jag jobbade på Liseberg igen. Tur det, tänkte jag - jag ville inte träffa Kenneth hur som helst. Försökte slå bort tankarna på att det kanske kunde bli något och intalade mig att det var kört och att det inte gjorde nåt. Det gick inte så bra.
Tre eller fyra dagar senare, en tisdag, var jag i Haga med min kära vän (även kallad "bög-kompis") Olle Julin, numera Knut-Olle Julin. Vi skulle på julmarknad där men det visade sig att den endast var på helger och att vi hade missat den. Vi var inne i en av de små butikerna på gågatan när jag helt plötsligt får ett sms av Kenneth där det står: "Hej! Jag har bil imorgon också och jag hoppas på sällskap :) Kram". Jag blev helt ifrån mig givetvis och visade Olle sms:et. Olle skrek - "Det är flörtigt Evelina, det är flörtigt Evelina!" men jag viftade bara bort honom. Det ska tilläggas att Kenneth hade varit dagens stora samtalsämne. Vi hade gått igenom VARENDA detalj av våra två första möten, analyserat allt osv. Olle visste vem Kenneth var sedan tidigare, han visste till och med att Kenneth också var från Alingsås men "hade inte tänkt på att berätta det för mig". Hur då liksom? Att han missat att berätta att en sån snygging kom ifrån samma stad som mig? Det var liksom inte riktigt okej ;) Olle sa förövrigt att jag och Kenneth passade perfekt ihop och att vi var "tvungna att bli tillsammans".
Hur som helst: Jag svarade på Kenneths sms, tackade så mycket och sa att jag gärna åkte med. Var som sagt säker på att Kenneth inte menat något flörtigt över huvudtaget så jag hetsade inte upp mig så mycket över morgondagen. Åkte istället hem efter att ha sagt hej då till Olle, åt Cornflakes i soffan och gick och la mig.
Dagen efter kom och vad som hände då? Det får ni läsa om i nästa del av följetongen :)
...
Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort
Ja, då var det söndag igen...
Vet inte riktigt vad det är med mig idag. Känner mig så otroligt deppig på något sätt. Allt känns bara tungt och jobbigt. Och det blir väl inte bättre av att jag precis har laddat hem hem spotify till den här (stationära) dator och sitter och lyssnar på smäktande ballader och sorgliga kärlekslåtar istället för att plugga :(
På tal om plugget... Det har gått jättebra så här långt i skolan, har bland annat fått alla rätt på företagsekonomitentan (148 av 148) och nu senast 95,5 av 97 på Amadeustentan, så det borde ju kännas bra med skolan, men det gör det ändå inte. Har alldeles för höga krav på mig själv och det gör så att jag blockar mig själv. Det är ingen ny företeelse, har kämpat med detta i alla år, men det är lika jobbigt för det. Nu har jag till exempel ett arbete som jag ska göra i skolan som borde passa mig som handen i handsken. Vi ska göra ett informationsblad om en charterdestination som vi själva har vart på. Och jag brukar ju älska att skriva, speciellt om sådana här ämnen som jag älskar... Det brukar vara knepigt och jobbigt att börja men när man väl har börjat så brukar det bara flyta på. Fingrarna brukar gå av sig själva, precis som nu när jag bloggar. Men det går bara inte. Jag har ingen som helst motivation och jag får kämpa med varenda mening. Fattar inte vad som har hänt. Känner verkligen inte igen mig själv :( Har iofs en hel vecka kvar innan detta arbetet ska vara inne men vad hjälper det? Kommer inte hinna klart/kunna göra det tills dess när det tar mig fem minuter att skriva en enda mening.. USCH VA TUNGT ALLT KÄNNS.
Men men, det är väl bara att kämpa på. Mindre än en månad kvar i skolan nu, sen får jag några veckors ledighet iallafall.. Behöver jag säga att jag längtar?
Och mina löften om bättre uppdatering på bloggen verkar ju inte hålla heller. Hittar inte tiden. Det är så mycket som ska göras hela tiden. Läxor, städning, plugg, Ludde ska tränas och lekas med (vilket är helt underbart iofs och gör så allt känns lättare men det tar ändå sin lilla tid), matlagning, vänner, träning (vilket jag saknar som f*n nu när jag har varit sjuk och dassig så länge), promenader med Luddis, tvätt, julklappsköp och gud vet allt. Nu ska det snart börja julpyntas med, måste få upp alla ljusstakar, slingor mm hur nu det ska hinnas med.. Och sen ska det mysas och skrattas med pojkvän mitt upp i allt med, vilket är det enda som känns skoj och lockande för tillfället. Är så glad att jag har dig Kenneth, vet inte vad jag skulle ta mig till utan dig. Det jag vill komma fram till är att det är ingen idé att lova något mer med bloggen. Jag skriver här när jag skriver helt enkelt. Ska försöka på att göra korta inlägg ofta istället för lite längre och sällan iallafall, får se hur det kommer gå..
Men gud, jag låter ju verkligen deppig. Är inte meningen att låta så ömklig eller att fiska efter medkänsla men jag behövde helt enkelt skriva av mig lite igen. Var ju ett tag sen så. Känns faktiskt mycket bättre när man har gjort det, så om ni nånsin känner er lite nere - prova det! Det är ett bra tips :)
NU ska jag försöka ta tag i arbetet igen EN GÅNG FÖR ALLA. Någon gång måste det ju lossna, eller hur? Får försöka peppa upp mig själv lite. Det ska gå! Jag klarar det här!! Jag kan! Jag är duktig! (eller inte..)
One Way Or Another - Mandy Moore
Helgen har bara försvunnit!
Ja, herregud vad fort den här helgen har gått! Inte klokt, jag har aldrig varit med om något liknande. Kan kanske bero på att veckan som har varit har vart väldigt tuff och både jag och Kenneth däckade framför teven redan tio över nio i fredags, så en hel kväll försvann ju bara där.. :(
Hursomhelst. Veckan var det ja. Vi har ju börjat med Amadeus i skolan nu, ett internationellt bokningssystem som inte går av för hackor kan jag lova! Shit, jag har nog tusen koder i huvudet nu känns det som! Vi kör intensivt med Amadeus och har inga andra lektioner så vi sitter framför datorerna hela dagarna i skolan, från åtta till tre varje dag. Och tempot är inte direkt långsamt heller.. Så det är tufft men samtidigt väldigt roligt!!! :D Men efter en sådan dag rekommenderar våran lärare att vi ska ta det helt lugnt, inte plugga nåt annat eller så utan istället gå på bio eller något annat och koppla av men det kan jag väl inte direkt påstå att jag har gjort..
I onsdag (efter vår första lektion) så kom jag och satte mig inte ens ner innan jag och Kenneth började städa hela lägenheten. En riktig grovstädning var det med så vi var inte klara förrän vid nio på kvällen. Så det var rätt tufft. Efter torsdagens lektion tänkte jag däremot vila upp mig men hann knappt komma hem innan Sofia och Jonas kom och hälsade på, vi skulle nämligen vara barnvakt åt dom då. Så det var verkligen full rulle hela dagen/kvällen, de hämtades inte förrän vid tjugo över tio på kvällen. (de hade ju sportlov) Och att vara barnvakt det tär på krafterna vill jag lova!! Sofia (som är fem år) har världens energi, inte klokt att man kan vara överallt på det viset hela tiden. Jonas (dom är nio?) är betydligt lugnare. Men det var skoj! Var längesen jag var barnvakt och Kenneth hade aldrig vart det så det var roligt att testa på familjelivet för en kväll :) Och jag kan erkänna att det kändes ganska så underbart när vi tillslut hade fått satt på en film, lugnat ner Sofia och satt tillsammans i soffan med en femåring emellan/på oss. Hihi. Nästan så att jag längtar lite nu!
Kenneth var otroligt söt dagen innan vi skulle vara barnvakt förresten, han gickhela dagen och funderade på vad vi skulle göra osv. Och när vi skulle sova, efter att vi hade sagt godnatt osv så viskade han helt plötsligt i mitt öra halvslumrande: "vi måste köpa hem saft imorgon med", så underbart! Men tillbaka till veckan. I fredags hade vi ännu en tuff Amadueslektion ifrån åtta till tre och efter den så hann jag inte ens hem emellan innan vi begav oss igen. Vi har ju mänligen börjat på valpkurs med vår lille kille. Så då var vi där tills strax efter sju. Sen var det bara hem, äta och sen däckade vi alltså båda två, totalt slutkörda, strax efter nio. Men med tanke på hur veckan har sett ut så kanske inte det var så konstigt! Vi håller ju dessutom på att tillfriskna ifrån våra hemska förkylningar som vi har haft, så ingen av oss har ju vart helt kry i veckan heller. Men nu börjar vi bättra oss igen som tur är!!
Oj, blir ett ganska långt inlägg idag känner jag men jag har ju inte skrivit här på år och dag så det var lite skoj att skriva av sig :) Och dessutom så har vi fått tillbaka vår stationära dator idag! Den har ju krånglat länge så vi var tvungna att lämna in den, så nu är det roligt att sitta vid datorn igen! Är mycket roligare och skönare att blogga på den här datorn. Men men, hursomhelst. Helgen har bara svischat förbi och imorgon så börjar en ännu tuffare vecka. Amadeus 8-15 fem dagar i rad istället för bara tre! Ser inte direkt fram emot det, kommer bli tufft. Men skoj som sagt.
Nu ska jag ge mig, ska hoppa in i duschen och sen ska vi kolla på en film tänkte vi :) Hoppas ni har det bra allihop och att ni snabbt hittar tilllbaka till min blogg nu när jag är på G igen! Och tack till alla som har hört av er och sagt att ni saknar mina inlägg, sånt värmer att höra :) Ha det bra allihop! På återseende snarast! :)
Första tentan avklarad :)
Japp, nu är alltså första tentan avklarad. Otroligt skönt! Vet att jag har vart väldigt dålig på att blogga det sista. Men jag har så mycket att göra hela tiden! Har aldrig en ledig kväll känns det som. Men jag jobbar på det, jag lovar!
Sen jag kom hem har jag iallafall vart ute och gått en riktigt långpromenad med Ludde i det fina, klara, kalla vädret och så har jag haft min kära mor och svärmor här på fika och härligt tjejsnack!! Nu blir det lite mat och sen träning på hälso ikväll :)
Tänkte lägga in en väldigt roligt Elvis-strip som jag till och med klippte ur
Metro och satte upp på kylskåpet! Det ni!
Dålig kvalité jag vet men visst är den bra?? Hihi :)
Långpromenad i höstrusket :)
Nu ska jag ägna några timmar åt att plugga. Ska inte bli jätteroligt direkt men det måste göras. Och sen ska jag hinna med att städa och få fint i lägenheten innan Kenneth kommer hem med, kommer känna mig riktigt duktig ikväll när jag (förhoppningsvis) har fått gjort så mycket :)
Kenneth är i skolan idag och gör sin skriftliga tentamen i Histologi. Han gjorde preparattentan igår och fick alla rätt! Bra jobbat älskling! Skönt att han klarade den, är så sjukt svåra saker han läser. Så nu får vi hålla tummarna för att denna går lika bra!
Har inte så jättemycket mer att tillägga. Var hemma ifrån skolan igår för magen är dum och gör ont utan anledning och dessutom håller jag på att bli förskyld. Har galet ont i halsen.. Fy va trist det är att må dåligt. Får hoppas att förkylningen bryter ut på allvar i helgen nu. Det borde den åtminstone göra efter en sån här ruskigt kall promenad i höstrusket.
Men men, nu får jag sätta fart om det ska bli något gjort. Tråkigt inlägg idag känner jag men det blir inte mycket roligare än såhär en sån här dag! Nu ser jag att det har börjat regna med. Usch och fy. Blir till att hålla sig inomhus resten av dagen. Får bli en riktigt myskväll uppkurad i Kenneths famn med en bra film och massor av tända ljus. Dom tankarna fick mig faktiskt på lite bättre humör. Tack bloggen. Ha en bra dag i regnet allihop!
Tillbaka i skolan efter en mycket trevlig långhelg :)
Jag har världens absolut finaste och bästa pojkvän!!!! <33
och jag är så otroligt lycklig över detta! :)
Det var så vi träffades, del 2.
Första delen slutade ju med att vi (jag och Kenneth alltså) hade bestämt att vi skulle ses vid tio-tiden på DS efter jobbet för att åka tåget hem till Alingsås tillsammans. Så, jag bytte om i rekordfart för att inte bli sen (som jag brukar) och var klar redan fem över tio, men ingen Kenneth var där. Jag väntade till tio över tio, kvart över tio.. Sen blev klockan tjugo över och jag började känna mig rätt blåst. När klockan var fem i halv elva tänkte jag väl något i stil med"Nähä, han ville inte ha något sällskap av mig inte" så jag bestämde mig för, eftersom jag fortfarande hade gott om tid på mig, för att promenera till stationen och till tåget med avgångstid 23:17.
På vägen till stationen träffade jag på en kompis och kom inte till tåget förrän strax över tio över elva. Väl där, mitt på perrongen, står Kenneth(!) iklädd en snygg, svart rock, en svart-grå randig halsduk och en matchande mössa till. Han var alldeles ensam. Snygg som få var han med! Vi hejade på varandra, jag gick fram och skämtade om att det var en snygg diss han utsatte mig för och han förklarade genast att han hade haft toastängning under kvällen, vilket alltid innebär att han slutar något senare än parken stänger (högst en timme!) och han hade totalt glömt av att han hade detta ikväll. Så han hade inte slutat förrän halv elva! Han väntade på DS ett tag men insåg väl ganska snabbt att jag inte hade orkat vänta så han tog vagnen till stationen. Han bad om ursäkt och det syntes att han hade ganska dåligt samvete så jag var inte sen med att förlåta honom, såklart. Hihi, han var ju så söt så jag kunde inte göra annat! ;) Hursomhelst. Tåget kom, vi gick in och satte oss på ett tre-säte (vi åkte baklänges!) med ett säte emellan oss. Dörrarna stängdes och det dröjde inte många sekunder innan vi var i full färd med att berätta om våra liv. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det var helt sjukt hur galet lätt det var att prata med honom! Det kändes som om vi hade känt varandra i hela våra liv! Jättehäftigt och jättekonstigt! :) Vi pratade bland annat om våra intressen, om Liseberg, våra framtidsplaner, vad vi ville arbeta med och göra med våra liv, vår uppväxt mm mm. Vi pratade till och med om vad våra föräldrar jobbade med och jag minns att jag blev lite paff och imponerad när han berättade att hans pappa jobbade som bankdirektör. Hihi :) Vi pratade även om hans tjej som han hade på G (de skulle antagligen på dejt i veckan) och om att han inte var jätteexhalterad över detta direkt. Vi pratade även om min så kallade "kille" och bristen på mina känslor för honom. Kenneth skämtade lite rått om att om det berodde på att han "hade för liten", samtidigt som han satte upp lill-fingret och syftade på hans "grej", vilket jag tyckte var väldigt komiskt. Men det var verkligen ingen flörtig stämning mellan oss, vi satt bara och skrattade och pratade om en massa saker, precis som om vi hade känt varandra hela livet, som sagt. Var väldigt skön och avslappnad stämning! Jag brukar ju iofs alltid ha lätt för att prata med främlingar men det kändes annorlunda med Kenneth på något sätt, kan inte förklara varför. Och Kenneth nämnde i förbifarten, att han brukade ha svårt att prata med tjejer men att det var lätt att prata med mig. Lite konstigt att det var så, men mysigt såklart! Det fick mig att känna mig lite speciell :)
Nåväl. Tågresan tog, precis som vanligt, 40 minuter men kändes som 4 ungefär. Var väldigt trevligt att åka tåg tillsammans, och Kenneth fick mig att skratta hejdlöst flera gånger. Det märktes direkt att vi hade samma sorts humor! :) Väl framme i Alingsås steg vi av tåget, gick tillsammans och hämtade Kenneths cykel och slog följe genom staden. Kenneth gick och ledde cykeln. Det var ganska kyligt ute så jag blev väldigt glad att han inte bara cyklade hem utan tog sig tid att gå med mig. Jag bodde på vägen hem till honom iofs men det var ändå lite häftigt att han gick med mig tyckte jag. Promenaden innan jag vek av in på min gata tog väl tio minuter, en kvart och när vi skulle säga hejdå så bytte vi faktiskt nummer! Kommer inte ihåg vem som tog initiativet till detta men Kenneth skulle jobba samma dagar som mig och han sa att han kanske skulle ha bilen då, så vi tänkte att vi lika gärna kunde samåka. Jag ska dock poängtera att det inte fanns något som helst flörtigt i det hela, vi var bara två kompisar som skulle samåka ifrån jobbet i detta läget, till min stora förtret kanske man ska tillägga :P Jag bestämde mig nog redan på tåget hem till Alingsås den kvällen att jag skulle prata med "min kille" och säga att det inte var någon idé att vi träffades mer. Jag förstod ju direkt när jag träffade Kenneth att det var såhär det skulle kännas när man blir kär och inte som det kändes när jag träffade personen i fråga. Så det var det första jag gjorde dagen efter, för övrigt.. Men iallafall. Vi bytte nummer, jag vände på klacken för att gå hem, han satte han sig på cykeln och cyklade sedan iväg. Jag minns att jag vände mig om efter ett tag och det kändes som om han hade gjort det också och precis vred tillbaka huvudet när jag tittade men jag var inte säker på om det var önsketänkande eller inte. Det visade sig i efterhand att det var det inte, hihi ;)
Vad som hände sedan minns jag lite luddigt. Eller jag har iallafall tappat tidsbegreppet om hur många dagar det dröjde tills vi sågs igen men jag kan gissa på att det var några stycken, typ två eller tre. Minns inte heller hur det gick till men jag tror att Kenneth skickade ett sms och skrev att han hade bil och vi bestämde att jag skulle åka med honom hem efter jobbet. Då visade det sig bland annat att Kenneth hade varit på sin dejt mm... Vad som hade hänt där..? Det får ni vänta med att veta tills del nummer 3 av "Det var så vi träffades" kommer :) Missa för allt i världen inte den spännande fortsättningen!
Vinst igår igen!
Det var så vi träffades, del 1.
Ja, eftersom det är många som frågar och eftersom jag själv tycker om att minnas tillbaka kommer jag att berätta precis hur det gick till när jag och Kenneth träffades för snart 20 månader sedan. Och jag inbillar väl mig egentligen inte att det är så många som kommer att tycka alla detaljer är så intressanta så jag kan ju börja med att berätta att jag skriver det mestadels för min egen skull. Jag kommer fortfarande ihåg hela historien som om det var igår, men jag märker att redan nu så har datumen för händelserna börjats suddats ut i mitt minne och det får ju inte hända! Tänk om 10 år, då kanske jag inte kommer ihåg nåt? Så det här jag skriver nu vill jag kunna komma tillbaka till år efter år och minnas, mysa till och bara må otroligt gott när jag läser. Håll till godo!
Jag och Kenneth sommarjobbade båda på Sveriges största nöjespark, alltså Liseberg, under hela säsongen (april-oktober) 2007. Båda bodde i Alingsås och båda pendlade som allra oftast med tåg, men det var inte förrän i december, under julsäsongen 2007 som vi båda träffades för första gången. Bara det är ett under att vi inte har lagt märke till varandra eller träffats tidigare! Hursomhelst. Jag stod dagen till ära i ett väldigt roligt skicklighetsspel, nämligen Skjutbanan, som är och för alltid kommer att vara mitt absoluta favoritspel på Liseberg just av denna anledning. Jag var osminkad minns jag och hejade på en av mina kollegor på grannavdelningen parkvård (personer som går runt med en kvast och en anka och städar i parken, för er som inte är så insatta i Lisebergsvärlden). Personen i fråga hette, och heter fortfarande antar jag, Christoffer men kallades i alla fall då för Kakan. Jag och Kakan hade pratat en del under början av sommarsäsongen men inte setts på länge och därför stannade han till och pratade en rätt bra stund. Kakan hade i sin tur sin kollega i släptåg (de går oftast runt två och två) som presenterades så som Kenneth. Kenneth höll sig i bakgrunden då jag och Kakan pratade, sa inte många ord utan bara stod och väntade på att vi skulle "bli klara" typ. Av någon anledning kom vi in på att prata om vart vi bodde, eller rättare sagt, Kakan frågade mig, "Men du, vart bor du nu igen?" Jag svarade Alingsås och då hajade plötsligt Kenneth till och sa något i stil med, "Va, Alingsås?! Det gör ju jag med". Det var alltså det första vi pratade om, min älskade Kenneth och jag. Vi pratade lite om Alingsås, hur länge vi hade jobbat och hur konstigt det var att vi inte hade setts tidigare under året. Sedan pratade Kakan vidare lite igen, frågade om jag hade pojkvän (vilket jag faktiskt praktiskt taget hade under tiden.. Dock var det väldigt nytt och oseriöst och jag kände väl ifrån första början egentligen att det aldrig skulle funka. Jag var inte kär helt enkelt). Kakan frågade därefter av okänd anledning om hur min drömkille såg ut och jag svarade ärligt att jag tycker mörkhåriga och brunögda killar, gärna solbrända, oftast är snyggast, men att jag dock av någon outgrundlig anledning alltid faller för blonda och blåögda karlar... Varvid Kakan inte var sen att skämta "Öhh, som Kenneth ungefär då!?!" och det blev ett lite pinsamt fnitter (eftersom han faktiskt hade rätt, tyckte från första stund att Kenneth var så sjukt fin!) som svar ifrån min sida. Kakan nämnde då att det tyvärr var kört eftersom Kenneth hade en dejt på G och att han därmed var "out-of-the-question" som han uttryckte sig. Till slut, efter ytterligare lite snack, skulle de gå och jag och Kenneth bestämde då att vi skulle ses senare på kvällen då vi hade slutat (ca kvart över tio) på DS, utanför omklädningsrummen, för att åka tåget hem till Alingsås ihop. So far so good. Vi sa hejdå och sågs inte mer under den återstående arbetstiden den kvällen. Sen då? Klockan blev tio, jag slutade och gick till DS... Vad som hände där? ...Missa inte den spännande och lite otippade fortsättningen i del 2 av " Det var så vi träffades".
Haha, har alltid velat skriva så. Nej, nu har ni fått lite läsning i ämnet i alla fall och jag har fått ont i fingrarna. Nästa del kommer inom kort! Ha det bra till dess! Kraaaam! :)
Vilken härlig match tjejer!
Massor att berätta.
Jag kan dock berätta lite snabbt om vad som har hänt i helgen :) I fredags var vi hemma och åt en god middag i kvällssolen på balkongen och drack lite vin. Igår, lördag, var vi hemma hos mina föräldrar i Lövhult och hjälpte dom bygga sin "nya" altan. De har nämligen rivit ner allt utan golvet och ska nu bygga upp den igen och göra den inglasad! Kommer bli jättefint tror jag! Så vi (läs: mestadels Kenneth) var som sagt där hela dagen igår och hjälpte till att bygga! Väldigt skoj! Jag passade även på att skura alla våra mattor, som vi tog med oss ifrån lägenheten, i sjön. Mormor gjorde alltid det när jag var liten och nu var det min tur. Väckte lite minnen, väldigt mysigt. Och rena och fina blev dom! Luktar så gott nu! :)
Idag har jag och Kenneth vart ute och gått en spännande promenad med vår lilla älskling och snart ska jag iväg och spela första seriematchen efter uppehållet. Spelade ju en träningsmatch förra helgen som vi vann med 6-0 (jag gjorde 4 assist!) så jag hoppas att det går minst lika bra idag. Håll tummarna för oss! Hoppas ni blir nöjda med löftet om bättre uppdatering i detta inlägget och att ni har det bra allihop! Många kramar ifrån en mycket glad och mycket kär Evelina :)
Världens lyckligaste tjej?
Framtidsplaner?
Underbara Gullholmen :)
Mobilbloggning :)
Kan det bli bättre än såhär?
Låg precis i vår säng med Kenneths armar runt mig, hans snusande andetag i nacken och kunde inte sova. Jag vred och vände mig fram och tillbaka när jag plötsligt fick en puss vid sidan av pannan av min sovande älskling. Det fick mig att le och jag började tänka och fundera på lite allt möjligt. Mestadels på livet i allmänhet och mitt och Kenneths liv ihop i synnerhet. Jag kan inte fatta hur mitt liv har blivit såhär bra. Jag kan inte fatta hur snabbt livet kan förändra sig till det bättre. Jag är så otroligt lycklig just nu. Livet leker bokstavligt talat. Och allt, verkligen allt, har jag att tacka Kenneth för. Han är det absolut bästa som har hänt mig och utan honom hade jag inte haft någonting annat. Det är sant. Är så otroligt glad att jag har träffat dig Kenneth och jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Tänkte göra en liten lista på alla underbara saker i mitt liv :)
- Etta och grunden för allt annat: Stig John Kenneth Johansson. Jag har verkligen världens bästa, och då menar jag verkligen världens bästa pojkvän. Du gör mig så otroligt lycklig varje dag. Du får mig att skratta, du får mig att se fram emot framtiden. Du är världens finaste, smartaste, snyggaste, roligaste, snällaste, mest omtänksamme, underbaraste kille jag någonsin träffat. Du är bättre än alla killar man ser på film, du är verklig och det bästa av allt: Du är min! Du är mitt allt älskling. Tack för att du finns för mig och för att du är du. Jag älskar dig så mycket <3
- Jag och Kenneth är föräldrar till världens finaste vovve. Sötare och goare hund finns inte, jag lovar! Vi älskar dig så mycket Ludde :)
- Jag har världens bästa svärföräldrar! Trivs så otroligt bra hos er i familjen Johansson, det kan inte bli bättre! Tänk om man inte hade trivts med sin killes familj? Jag är väldigt lyckligt lottad!
- Jag har sån tur att jag bor med min pojkvän! Det betyder att jag har någon att komma hem till efter en dag på jobbet, jag har någon att betala räkningar tillsammans med och jag får sova i min älsklings armar varje natt, jag älskar det!
- Jag har kommit in på min drömutbildning, på första försöket dessutom, och ska börja plugga till hösten. Jag längtar! Dessutom har Kenneth kommit in på sin och redan pluggat första terminen på äkarlinjen, kan det bli bättre?
- Jag och Kenneth har världens finaste lägenhet ihop!
- Jag har, som jag alltid har haft, världens bästa familj som alltid finns där för mig. Mamma och pappa, ni som ställer upp i vått och torrt och som stöttar mig till 100 procent. Tack för allt. Dessutom har jag världens bästa vänner och världens bästa grannar! Älskar er allihop! (och Åsa, tack för en toppendag idag!) ;)
- Jag har, trots allt, ett toppenjobb på nordens största nöje. Blev alldeles rörd när jag såg lyckliga barn åka farfars bilar på Lotta på Liseberg idag. Ska aldrig mer klaga över Liseberg!
- Vi har mat på bordet, jättefina möbler, cyklar, blomkrukor, dammsugare, smutsig disk i diskhorn och allt annat man kan önska sig av livet! ;)
Har säkert glömt massor (och säkert viktiga!) saker i mitt liv att glädjas över. Just nu känns det som det finns inget mer att önska. Förutom lite extra pengar möjligvis och lite mer tid men det vill väl alla ha? Just tiden saknas, finns så mycket man vill hinna med och göra nu under sommaren men det kommer. Tog första doppet för året med Kenneth idag iaf, alltid något! Nu ska jag krypa ner till min älskling igen och somna lite extra lycklig och nöjd med livet :) Kände bara att jag behövde få ut mig lite tankar. Det bubblar i hela mig och kunde inte bara ligga still utan att plita ner lite ord och funderingar kände jag :) Det kommer en ordentlig uppdatering imorgon förhoppningsvis om vad som har hänt det senaste. Jag och Kenneth har nämligen firat världens bästa midsommar och världens bästa 18 månaders dag ihop! Kort sagt: Livet är underbart att leva! Sov gott allesammans, det kommer jag att göra! :)
Jag kom in!! :D :D
Så jag är väldigt glad idag. Riktigt längtar tills jag får börja plugga, ska bli så kul! Och nu ser jag även slutet på tunneln när det gäller Liseberg. Ska prata med chefen imorgon och säga upp schemat efter högsäsongen och det är väldigt skönt ska ni veta. Är ju som sagt lite lätt trött på det nu. Men det sista har det faktiskt vart ganska så skoj att jobba igen, lite goare stämning på jobbet och trevligare gäster gör mycket!
Annars då? Har vart ledig i två dagar nu och gårdagen tillbringade jag mestadels i en liten, liten ort(?) som heter Hyssna. Spelade nämligen fotbollsmatch där och, hör och häpna, vi vann med 6-1!! Helt underbart att det lossnade rejält till slut :)( Har ju haft det lite småkämpat i början av säsongen men nu är vi alltså på G ordentligt!! ;) Kenneth var med och kollade så det var antagligen därför. Hihi. Skadade dock foten bär det var en halvminut kvar på matchen så nu kan jag knappt gå... Ont gör det. Men det går över, huvudsaken var att vi vann! :D
Nu ska jag och Kenneth gå och handla och passa på att ensamträna vår lilla älskling samtidigt. Vi ska försöka oss på att laga min morfars paradrätt idag, köttgrotta. Ska bli spännande! Och gott förhoppningsvis! ;) Hoppas ni har en bra dag allihop!
-Såhär lycklig är jag idag!!! :D
Känns redan bättre.
Men som sagt. Mamma - tack för att du alltid ställer upp och för allt ditt stöd. Jag älskar dig. Kenneth - det finns ingen som du. Du kan göra mig glad när jag är ledsen och få mig att skratta när jag gråter. Du finns där för mig i alla lägen, alltid lika underbar och kärleksfull. Tack för att du peppar mig i alla lägen, stöttar mig och för att du är så positiv. Tack för att du finns och att du är du, älskar dig så otroligt mycket <33 Och sist men inte minst, tack för era fina kommentarer. Ni är underbara som kommer med uppmuntrande ord och goda råd :) Tack alla!
