Nu är klockan 13:18, Kenneth är hemma och allt känns redan mycket bättre. Mamma kom hit en stund imorse, mest för tröst mer än något annat och Kenneth kom hem strax efter 11. Vet inte vad jag skulle ta mig till utan er? Älskar er så mycket. Jag vet ju allt det där, det tar tid, han är bara en valp men ändå kan det kännas så hopplöst emellanåt. För fy vad ledsen jag var imorse :( Men Ludde är värt allt slit, och i 99 fall av 100 så är det inte ens nåt slit! Det är egentligen bara roligt att gå ut med honom osv, men när jag har massor med annat att tänka på så förstoras varje liten sak upp och jag brister totalt. Får så dåligt samvete när jag "klagar" på vår lille vovve men det låter värre än vad det är. Ludde är världens finaste vovve och jag älskar han så mycket! Skulle inte byta ut han mot allt i världen, men det tror jag ni alla förstår :) Kommer kännas ännu bättre ikväll när det här provet är överstökat, det är jag säker på. 

Men som sagt. Mamma - tack för att du alltid ställer upp och för allt ditt stöd. Jag älskar dig. Kenneth - det finns ingen som du. Du kan göra mig glad när jag är ledsen och få mig att skratta när jag gråter. Du finns där för mig i alla lägen, alltid lika underbar och kärleksfull. Tack för att du peppar mig i alla lägen, stöttar mig och för att du är så positiv. Tack för att du finns och att du är du, älskar dig så otroligt mycket <33 Och sist men inte minst, tack för era fina kommentarer. Ni är underbara som kommer med uppmuntrande ord och goda råd :) Tack alla!