Ja, utvecklingen med vår lilla älskling går framåt helt klart! Men det går inte helt smärtfritt. Det märks att vår lille krabat känner sig mer och mer hemma hos oss och kan därmed testa gränserna en del. Han kommer inte alltid när man kallar på honom, speciellt inte när han är som mest uppspelt och han har även kommit på att man kan skälla när man inte får som man vill. Helt naturligt beteende såklart och inget allvarligt på något sätt. Det är bara det att det gick så sjukt lätt i början mot vad vi hade tänkt oss så man glömde nästan av att han bara är nio veckor! Men han är faktiskt en valp! Och en otroligt duktig och helt underbart söt sådan! Så vi ska verkligen inte klaga. Ludde är verkligen otroligt duktig. Han går (för det mesta) jättebra i koppel, han går upp och ner för trapporna i trapphuset (det är helt galet duktigt!), han kan sitt och (oftast) ligg, apport och loss. Han försöker hoppa upp i både sängen och soffan och trots det att han ramlar ner och slår sig lite så försöker han igen. Just det är jättebra och väldigt viktigt. Man vill inte ha en rädd hund, för en rädd hund är en farlig hund. Men vår lille pojk är väldigt modig! Han är jättesocial, viftar på svansen och är glad konstant, han går fram och hälsar på både vuxna, barn och andra hundar utan att vara det minsta aggresiv eller rädd. Han har även hälsat på katter! Så han är otroligt fin vår lille kille. Sover hela nätterna och när vi går ut på morgonen så både kissar han och bajsar! Vi är otroligt stolta ska ni veta :) Och han är fortfarande jättekelig. Kommer alltid och hoppar upp i knät när man sätter sig ner, antingen för att kela eller busa och han lägger sig gärna och sover på våra magar, i våra knän eller på halsen när vi ligger och myser i soffan. Så underbart! Det är så det ska va! Han även äter och dricker som han ska. Är nog ett litet matvrak vi har fått tag i. När vi gör iordning mat och ska äta vid rumsbordet blir han helt till sig och försöker hoppa upp för att få sig ett skrovmål. Då tar vi antingen fram hans tuggben eller nonchalerar han totalt och då slutar han nästan direkt och går iväg och lägger sig någon annanstans. Det är duktigt! Så han har nog redan fattat att det inte är någon idé att tigga hos oss, han vet att han aldrig kommer få något :) Och igår skällde han som sagt för första gången! Han var pigg och ville inte att vi skulle gå och lägga oss. Men vi gick och la oss ändå och nonchalerade honom och han slutade nästan tvärt. Väldigt bra. Det här med nonchalering har vi läst ska vara väldigt bra. För det han vill ha när han skäller är uppmärksamhet och om vi skulle fya honom så är det precis det han får. För hans del spelar det ingen roll om det är positiv eller negativ sådan. Så skulle vi fya honom så lär han sig att skälla lönar sig och vet att vi ger honom uppmärksamhet om han gör så och då kommer vi aldrig att få bort det beteendet. När vi istället nonchalerar honom fattar han att det inte är någon idé att skälla och kommer alltså att sluta med det (förhoppningvis alltså!) Men det har fungerat än så länge så vi fortsätter såhär ett tag :)

Nu ska jag gå ner och gosa med vårt lilla charmtroll :) Är nämligen i Lövhult idag hos mina föräldrar så att han ska känna sig som hemma här med, lära känna katterna och även grannbarnen. Ska strax hämta Kenneth vid tåget och sen blir det till att hälsa på min morbrors hund Max för att se om dom kan bli kompisar :) Nu måste jag kila! Ha det bra allihop!! :)