Vet inte vad jag ska ta mig till. Klockan är nu halv tio och jag sitter och gråter medans jag försöker äta lite flingor och blogga samtidigt. Anledningen är Ludde. Vår fina älskade lilla valp. Han har skött sig så bra i flera veckors tid nu. Vart närapå rumsren, gått bra i koppel, vart tyst och duktig när vi har lämnat han ensam osv. Han har till och med gått till dörren när han har vart kissenödig. Men nu de senaste dagarna har utvecklingen gått bakåt. Och inte så lite heller. Den har gått käpprätt åt skogen. De senaste dagarna har jag och Kenneth inte kunnat lämna han ensam i en sekund. Så fort vi går utanför lägenheten för att ensamträna honom så gnyr han och skäller så jag tror han skulle kunna väcka döda och han slutar inte. Och så fort jag och Kenneth gör något annat än att titta åt hans håll så blir han tjurig och går och sätter sig och skiter eller kissar i ren protest. Han kräver vår fulla uppmärksamhet hela tiden. Och det är inte det att han behöver aktiveras eller har överskottsenergi, såpass mycket leker vi och är ute och går med honom. Utan det kan vara så att vi har vart ute och gått en långpromenad då han har kissat och bajsat flera gånger, vi kommer hem och slänger oss i soffan i en halvtimme. Ludde kanske är lite halvslö så vi ger han tuggbenet. Under den halvtimmen som vi slappar och tar för givet att han ligger och biter på sitt ben så kan han gå och skita och kissa flera gånger, bara för att han vill ha uppmärksamhet. Han vill inte ens ligga och tugga på tuggbenet själv utan han vill ligga i våra knän och att vi håller fast han medans han tuggar. Vi försöker lägga han i det rummet vi är i när vi håller på med nåt annat men om han inte vill ligga kvar där så kan vi ju inte tvniga honom. Han måste ju få gå runt och gå i lägenheten utan att vi är på han som en hök. Det måste han ju göra och det ska han ju kunna göra utan att skita inne, eller hur? Jag har hela tiden berättat att han är en knähund och han är så otroligt kelig och go men det här som han har hållt på med de senaste dagarna funkar ju bara inte. Han är för översocial. Vet inte hur vi ska få ur han det här beteendet. Allt känns så övermäktigt och hopplöst :( Jag menar, jag visste ju vad vi gav oss in på. Jag har haft hundar i hela mitt liv, även valpar såklart, men ingen av dom har krävt så otroligt mycket uppmärksamhet på det sättet. Man kan ju inte umgås, leka, klappa, eller sitta och titta på sin hund 24 timmar om dygnet. Nu har det gått så längt att vi inte kan duscha när vi är ensamma hemma, vi kan inte städa, ingenting. Hela lägenheten ser ut som skit, vi har aldrig haft såhär mycket disk för vi kan inte lämna honom. Det känns så otroligt tungt :(

Som nu imorse till exempel. Kenneth gick hemifrån halv åtta för att åka till skolan och göra en dugga (håller tumamrna för dig älskling!) och gick ut med han precis innan. Jag la mig för att läsa ett kapitel eller två innan jag sov lite till och när jag tänkte gå ut med Ludde (efter ca 45 minuter) för att kissa innan jag gick och la mig, så hade han kissat en gång och bajsat två gånger, bara för att jag inte ägnade min fulla uppmärksamhet emot honom utan gjorde något annat. Jag menar, han kan ju inte ha behövt att kissa igen. Det är omöjligt, han hade ju precis vart ute och både kissat och bajsat. Hade han inte vart det så hade jag haft full förståelse för om han kissade inne, då är det ju vårt fel men så är ju inte fallet. Han gör det för att jag ska ägna mig åt honom. Och han varken gnydde eller gick till dörren. Han har bara satt sig ner rakt upp och ner. Jag förstår inte vad jag ska ta mig till. Känner mig så hjälplös. Jag måste ju kunna läsa i 45 minuter, eller gå in och duscha av mig i en ynka kvart utan att han gnyr, kissar eller skiter till svar. Dessutom har jag slutprov i engelskan idag och jag har inte fått pluggat tillräcklligt. Jag har knappt fått pluggat någonting tack vare Ludde så jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag menar Kenneth har ju jättemycket i skolan, dugga idag och snart den stora tentan så det viktigaste har ju vart att han har fått tid till att sitta och plugga och då måste jag tillägna all min tid åt Ludde. Känner mig så fruktansvärt misslyckad och som det känns nu vet jag inte hur vi ska klara av att ha kvar vår lilla Ludde. Vi kommer aldrig få han rumsren om han håller på såhär. Jag känner mig som en sån otroligt dålig matte, vad jag än gör blir det fel :(

Vet att jag antagligen överreagerar när jag skriver nu. Vet att jag antagligen kommer ångra varenda ord jag skrivit i det här inlägget för när allt kommer omkring är ju Ludde värd allt besvär. Men jag är bara så ledsen. Allt känns omöjligt just nu. Skolan, Ludde, allt. Känner mig så stressad. Jag skulle vilja sova ett tag till idag, är så otroligt trött. Sen behöver jag egentligen äta en ordentlig frukost och sen middag innan provet som äger rum klockan fyra. Eller åtminstone en ordentlig lunch. Sen behöver jag duscha också, och ta på mig kläder. Och jag kan inte laga mat i köket som det ser ut nu, ligger disk överallt så jag måste diska först. Men när ska jag hinna det och hur ska det gå till? När man har en hund som inte klarar sig själv i två sekunder? Det är omöjligt. Jag är på vippen att ge upp nu. Gud va ledsen jag är. Gud va tungt det känns :(