Japp, nu var det ett tag sen jag skrev här igen. Illa! Men ni som har hängt med vet alla varför. Vi har äntligen hämtat hem vårt lilla charmtroll!! Och då blir det inte mycket tid över till att uppdatera bloggen ska ni veta ;) Men världens finaste vovve har flyttat in tillsammans med oss, så nu är vi äntligen en liten familj! Hur underbart är inte det!?

Tänkte berätta hur det har gått såhär i början: Vi hämtade hem han direkt efter mitt arbetspass i lördags, slutade fem så vi var väl hemma igen vid halv sju typ. Hon som vi köpte honom av var väldigt trevlig, vi fick massor med bra tips och sen fick vi även med oss ett halsband, ett koppel och en liten film med alla valparna på, mycket trevligt! Men som sagt, vi kom hem (efter en lyckad bilfärd) och satte oss på gräset utanför våran uppgång i ett tappert försök för att få honom att lätta på trycket så att säga, även kallat kissa. Men det gick la sådär. Ludde fick även hälsa och nosa(!) på grannhunden som är tio gånger så stor som Ludde, det gick hur bra som helst. Modig liten krabat vi har fått!! Hursomhelst. Nästan omedelbart när vi kom hem så satte han sig för att kissa och Kenneth fick springa ner för alla trapporna direkt igen. Efter det har det bara gått framåt. Han är så otroligt duktig vår lilla kille!! Går redan i koppel, är inte rädd för andra hundar (han har även hälsat på min sysslings söta vovve Tilda), han både kissar och bajsar ute (har endast skett två små missöden sedan i lördags) och han går till och med upp för alla trapporna alldeles själv! Och vi bor på tredje våning! Min förra vovve Jojo vågade aldrig gå i trappor, inte ens när han var åtta år! och vår lille sötnos är bara 8 veckor gammal! Det är helt galet, otroligt duktig är han :) Han har även världens goaste personlighet :) Han är pigg, sprallig, lekfull och samtidigt är han nog världens keligaste hund. Han är en riktig knähund, ska hela tiden upp i knät och kela och gosa. Så sött! Och som pricken över i:et är han den sötaste valpen jag någonsin sett! Hjärtat bara smälter när man ser på honom, underbart fin är han och han har en jättemjuk och go päls :) Vi är två riktigt stolta föräldrar vill jag lova!

Så allting har verkligen gått hur bra som helst! Känns nästan för lätt, så vi bara väntar på ett bakslag nu. Nejdå, skämt åsido. Tror nog att det beror på att vi har förberett oss på det värsta, att det skulle vara stört omöjligt att få honom att kissa ute, gå i koppel osv. Överhuvudtaget måste jag säga att vi var väldigt väl förberedda. Vi har läst på massor på internet, pratat med folk som har och har haft hundar och vi har till och med köpt en DVD som handlar om valpträning. Men den största anledningen till att det har gått så bra hittills är ju faktiskt Ludde själv. Alla hundar har olika personligheter, vissa är glada och framåt, vissa är rädda och skygga. Vissa är svårlärda och vissa är superduktiga ifrån början, precis som vår lilla älskling :) Han är så duktig så. Och jättesocial och orädd. Väldigt skönt! Men ni ska alla veta att det är inte en barnlek att uppfostra en hund. Det är nog inte vem som helst som ska ha hund om man säger så. Man måste vara på alerten och beredd HELA TIDEN och man måste älska att vara det. Man måste hela tiden berömma och uppmuntra (inte fya mer än absolut nödvänigt) och ständigt vara på sin vakt. Det har vart speciellt tufft idag när jag har vart ensam hemma med honom hela dagen eftersom Kenneth har gått i skolan. Vet inte om jag hade klarat att skaffa hund ensam alltså, att vara två om det är verkligen det ultimata. Turas om att springa ner med honom efter han har sovit, lekt eller ätit osv. Det är skönt det! Men som sagt, bara man älskar att ta hand om sin vovve så kommer det säkerligen att gå vägen. Om man ser det som något underbart att få vara med och uppfostra honom istället för något jobbigt och nödvändigt så tror jag att halva loppet redan är vunnet. Och vi älskar verkligen vår lilla bebis, det är en sak som är säker. Han blir överöst med kärlek vår lilla Ludde :)

Vi har även haft både Annkie och Stig och min mamma och pappa här på besök så de har fått se den lilla krabaten och dom älskade honom alltihop :) Inte konstigt det inte. Men när Annkie och Stig var här var han väldigt bitig, han bet både på mattor och skor, vilket är helt oacceptabelt och ledde till en del fyande. Men när de hade gått kom Kenneth på den briljanta idén att ta fram ett tuggben åt honom och detta blev en succé! Tror tusan att han har bitit i mattan innan, det kliar väl för fullt i hans små valptänder. Så nu gnager han och gnager på sitt lilla ben, väldigt skönt det så våra ägodelar får vara ifred :) Men annars har vi inget att klaga på! Vi kan helt enkelt bara konstatera att vi har haft en otrolig tur såhär långt som har fått en sådan duktig kille!! Det har verkligen gått som en dans, de här första dagarna. Och vi får hålla tummarna för att det fortsätter såhär så och att det går lika bra i fortsättningen. Vet att en bra start inte är någon garanti, allt kan ju hända men vi är positiva! NU - nog tjötat och vidare till det ni alla har väntat på: BILDER på vår underbara älskling :) :)