Ja, det är jag verkligen. Jag är fortfarande helt pirrig i Kenneths sällskap fast vi har varit tillsammans ett ganska bra tag nu. Hur underbart är inte det så säg!!? Men sen är han ju perfekt med så det är kanske inte så konstigt. Som igår tillexempel. Han var i skolan hela dagen och jag var ensam hemma, som vanligt. Kände mig ganska deppig och nere hela dagen. Satt och pusslade och grät för mig själv i soffan. Känner mig bara så fruktansvärt misslyckad ibland. Och när jag är ensam långa stunder så börjar jag grubbla och fundera. Jag är 21 och jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor, vad jag ska göra med mitt liv. Det är så frustrerande när man träffar tjejer och killar som är både två och tre år yngre än mig som har hela framtiden utstakad för sig. Jag känner mig så dålig. Jag vill också ha ett mål som alla andra. Jag vill ha en dröm som jag kämpar för att uppnå och jag vill känna känslan av att ha kommit in och lyckats med något. Istället sitter jag ensam hemma och gråter för mig själv, arbetslös och dessutom utan körkort. Jag kan inte riktigt fatta att det har blivit så. Jag har alltid vart bland de duktigaste i klassen, har riktigt bra betyg faktiskt och alla lärare har i alla tider sagt att jag ska bli något stort. Men jag är arbetslös. Och med tanke på krisen i landet så kommer jag väl få vara det ett tag. Bläää. Nu blir jag deppig igen. Men åter till saken: Jag var hemma och kände mig ganska bortglömd. Kenneth skulle på middag med nollningsgruppen efter skolan och hade haft fullt upp hela dagen så det hade inte blivit så många sms fram och tillbaka till varandra, knappt några faktiskt. Och jag hade varken ork eller energi att ringa någon kompis. Då ringer Kenneth vid fyra och säger att han är på väg hem. Det var precis som han kände på sig att jag var deppig. Men han hade ju ingen aning om det. När han gick hemifrån var ju allt bra och sen hade vi knappt hörts. Han hade ingen lust att äta middag med nollningsgruppen utan ville hem till mig för att han saknade mig. Jag började storgråta. Nån halvtimme senare var han hemma och mötte mig helt rödögd och gråtfärdig. Han satte sig ner i soffan och lugnade mig på det sättet som bara han kan göra. På ett ögonblick så mår jag genast bättre. Han kan få mig ifrån att gråta till att skratta på två sekunder. Jag förstår inte hur han gör. Men när han håller om mig och berättar hur fin jag är, hur mycket han älskar mig och att allt det här med jobb och studier kommer att ordna sig, så känns allt bra igen. Han har en kuslig effekt på mig den killen. Och när jag sansat mig går han ut i hallen och hämtar något. En present, bara sådär. Fick en världens snyggaste ipod-ficka!! Och den hade han dessutom köpt innan han ringde mig. Han är så underbar min älskling. Jag vet inte hur jag har lyckats att fånga en sån kille. Eller den killen kanske man ska säga, för det finns nog inga andra som ens kommer i närheten av min man. Han är världens bästa pojkvän. Punkt slut.

Så idag när han kommer hem (han skulle inte med på nollningen idag heller) så ska vi sätta oss vid datorn och leta utbildningar, spåna och fantisera om vad jag vill bli i framtiden. För till hösten ska jag börja plugga. Det känns som det är dags för det nu igen, jag känner mig sugen igen. Ska bli roligt. Men till vad, det återstår alltså att se. Ska iväg till engelskalektionen nu ikväll med, är dags att göra sig iordning nu. Har pluggat engelska hela dagen typ, duktigt av mig. Har även pratat med söta Sussie med, om en eventuell ny design till min blogg. Ska bli spännande, tror det kan bli rätt snyggt. Så håll utkik allihop :) Usch vad trött jag är nu känner jag. Vi gick och la oss vid halv elva igår och senast jag kollade på klockan innan jag somnade var tio över tre. Då hade jag inte sovit en blund. Det känns kan jag säga. Är fruktansvärt jobbigt när det blir så. Önskar det hade funnits något sätt att sluta tänka, bara trycka på en knapp och stänga av hela tankeverksamheten. Men det är ju önsketänkande som sagt. Nu ska jag hoppa in i duschen. Ha det bra så länge allihop!

Och förresten, jag lovar att jag ska bli bättre på att lägga in bilder. Men min kamera är sönder nu och alla bilder ligger på min externa hårddisk och jag drar mig alltid för att koppla in den.. Men jag ska skärpa mig! Glöm inte att lägga till mig på bloglovin med om ni tycker om min blogg, så gör ni mig glad. Ha det bra :)