Shit, va tiden går fort. Det är helt galet att det var över elva månader sen jag träffade Kenneth för första gången och att det idag är elva månader sen vi blev tillsammans. 11 månader. Det är ganska lång tid. Helt otroligt underbart att Kenneth fortfarande vill vara tillsammans med lilla mig :) Elva månader. Jag kan inte riktigt fatta det. Elva månader och jag är fortfarande tokkär ska ni veta. Hihi, va roligt ordet elva ser ut när man har skrivit det så många gånger.. Jag ska nog ge mig nu, men tänk - Jag och Kenneth. 11 månader. Tack för de bästa månaderna i mitt liv älskling!

Dagen har varit väldigt bra så här lång. Emmelie kom hit och åt frukost med mig vid kvart över elva och stannade ett bra tag. Mysigt att umgås med henne lite, vi ses alldeles för sällan, det är ett som är säkert! Sen när hon gick satte jag mig här vid datorn och började blogga lite. Och precis när jag tänkte sms:a Kenneth och fråga varför det tar så lång tid att svara på mitt senaste sms så vreds låset om och han kommer in genom dörren! Snacka om överraskning! Blev otroligt lycklig när jag såg han, trodde inte vi skulle hinna ses innan jag åkte till jobbet idag. Men nu är han alltså här, hemma hos oss i vår underbara lägenhet :)
 
Väldigt konstigt blogginlägg idag känner jag. Första delen skrev jag innan Emmelie kom, mittendelen skrev jag när hon precis hade gått och när Kenneth kom, ett bra efter jag skrev första delen alltså. Och nu skriver jag klart det, ännu ett bra tag senare. Haha, men så blir det ibland. Kände att jag var tvungen att utnyttja den lilla tid som jag och Kenneth får tillsammans idag på ett bättre sätt än att sitta och blogga liksom ;)  Men måste ju skriva klart och publicera nåt innan jag åker till jobbet idag, så att alla ni där ute vet att vi firar månadsdag och att vi är lika kära som när vi precis hade träffats - därför skriver jag klart det nu, snabbt och lätt :)