Ja, det är vad jag undrar nu. Ser ju på statistiken att det nästan är rekordmånga inne varje dag och ändå får jag inga kommentarer?! Varför är det på detta viset? Är det bara jag som känner av detta fenomen eller är det är allmän trend runt om i bloggvärlden? Förlåt om jag låter grinig men det är faktiskt sant det som sägs, det är inte lika roligt att vara påhittig och uppdaterad när ingen kommenterar. Och dessutom är det ju tråkigt att inte ha en susning om vilka ni är som är inne och kikar på min blogg, eller hur? Så för att göra mig glad så får ni gärna ge er till känna! Jag skulle behöva lite feedback (gärna positiv) eller ett vänligt ord eller två för att få tillbaka min blogg- inspiration!! :) ...usch va gnällig jag är >.<

Förlåt. Jag får helt enkelt skylla mitt negativa sätt och gnälliga humör på att jag faktiskt inte mår riktigt bra just nu. Däremor vill jag tacka alla ni underbara därute som har skickat sms eller hört av er på ett eller annat sätt sen mitt förra inlägg med uppmuntringar och fina ord. Ni är guld värda. Speciellt tack till Emma N och Jeanette som verkligen har visat att de bryr sig trots att vi inte umgås eller hörs av särskilt ofta. Ändring på detta. Hursomhelst, det betyder så otroligt mycket. Ni är underbara.

Vad som då hänt sen sist? Inte mycket. Jag gnetar på med engelskan trots att det känns motigt. Har skrivit en halv datorskriven sida. Och det är inte ens bra skrivet. Men gudarna ska veta att jag verkligen försöker. Jag har även vart ute och gått med syssling Emmelie igen (mycket trevligt). Och just det ja, höll på att glömma. Kenneth har fått reda på sitt provresultat och det visade sig att stackaren hade/har salmonella. Inte konstigt att har var så dålig som han var. Tur att det går åt rätt håll nu iallafall. Lite konstigt däremot att jag har klarat mig än så länge. Men med min vanliga tur så dröjer det väl inte länge innan jag ligger med 40-graders feber och kramper jag med. Kenneth är ju smittbärare i 4-6 veckor till :/

Men nej, nu låter jag alldeles för deppig så nu får jag nog ge mig för idag.