Imorgon åker vi till Thailand!!! Ska bli så skoj!! Men jag är mäkta nervös idag, har inte börjat packa på allvar än! Känner mig lite stressad. Jag brukar som sagt alltid packa flera veckor i förväg. Men nu har jag ju Kenneth till hjälp så det ska nog gå bra idag iallafall :) Kenneth ja. Han gjorde ju sin tenta igår och var relativt positiv igår när han kom hem. Så nu håller vi tummarna! Hoppas han klarade den. Han kom hem ett x antal timmar tidigare än vad jag trodde dock så min plan gick i stöpet. Men jag hann plocka iordning i lägenheten iaf och diska all disk. Och min andra överraskning blev till en succé! Jag köpte ett jättefint fotbad till honom igår så när han kom hem stod det ett stort paket mitt på köksbordet. Han blev riktigt överraskad. Hihi, jätteroligt att göra sådana överraskningar till den man älskar :) Det ingick även en behandling i överraskningen så när vi kollade på Let´s Dance gjorde jag ett fotbad till honom med fotsalt i och sen filade jag hans fötter, klipppte hans naglar mm. Verkligen hur mysigt och hur lyckat som helst!!! Dessutom hade Kenneth hyrt film på hemvägen och inte vilket fim som helst utan kärleksfilmernas film, Titanic. Den är otroligt bra, verkligen i en klass för sig. Så gårdagen var riktigt, riktigt lyckad och jag kan ärligt säga att jag är lyckligare nu än någonsin!! Är så otroligt kär i dig Kenneth, det är så häftigt att känna så här! Tack för att du finns!!! <3333

Idag står mycket på agendan, vet inte hur vi ska hinna med allt. Jag ska ändra om lite i min cv nu på morgonkvisten och sen ska jag och Kenneth in till stan och lämna in dom i väl utvalda affärer, lämna tillbaka filmen mm. Sen ska vi till Nolhagahallen här i Alingsås för att se på danstävlingen som Alingsås Dansklubb anordnar. Känner ju en hel del som ska tävla och det är alltid skoj att se riktigt bra bugg! Lite konstigt bara att för ett år sedan var jag med i den tävlingen och gick hela vägen till final! Det är galet!! :) Men idag ska jag bara sitta på åskådarbänken, det lovar jag. Efter tävlingen ska vi hem och packa. Packa packa packa. Mina föräldrar kommer antagligen upp ikväll med, dom ska hjälpa oss att skruva ihop ett underskåp till tvättstället på toaletten som jag också köpte igår. För ynka 299 kronor på Lidl av alla ställen! Det passade inte riktigt så förhoppningsvis kan pappa såga till det under dagen, ska bli kul att få det på plats. Sen senare ikväll blir det melodifestival och massor med myys. Ser fram emot detta :)

Så imorgon åker vi alltså!! Hur sjukt är inte det!? Känns som igår Kenneth och jag satt i soffan i min gamla lägenheten och pratade om Thailand. Det var tal om att min kompis skulle åka med ifrån början men sen kunde inte hon och till slut tog Kenneth mod till sig och frågade lite försiktigt, ska du inte fråga om jag vill åka med? Vill du inte ha med dig din pojkvän när din mamma fyller 50..?Jag hade ju såklart hoppats och lekt med tanken på att han skulle följa med, men detta var alltså över ett år sedan, kanske till och med för 13, 14 månader sedan, när vi bara hade vart tillsammans i en månad eller två. Jag svarade nåt i stil med att; såklart jag vill ha med dig, det hade varit helt underbart men vågar du boka en resa med mig så långt fram i tiden? Är du säker på att du kommer vara tillsammans med mig om ett år? Varpå Kenneth svarade med en sådan självklarhet i rösten: Det är klart, är inte du det!? Och så fick det bli. Vi bokade resan och nu sitter vi här, i vår gemensamma lägenhet, över ett år senare och är framme vid resan. Det är galet. Just den där stunden i soffan är ett av mina starkaste minnen med Kenneth i början av vårt förhållande. Det var så spänt, så romantiskt och underbart. Precis som när han frågade om han fick flytta in i den nya lägenheten med mig. Men det är bara ett av många minnen, jag minns alla stunder, allt som vi gjorde tillsammans, som om det vore igår. Vi träffades verkligen på ett perfekt sätt. Vi "dejtade" på ett perfekt sätt och vi blev tillsammans på ett perfekt sätt. Allt var verkligen som i en saga. Helt underbart :)

Just det ja, cv:et var det. Ska sätta fart nu så vi hinner med allt under dagen :) Men om ingen har missat det: Imorgon åker jag, Kenneth, mina föräldrar och fyra till till Ao nang, Krabi, Thailand. Vi kommer vara borta i över 16 dagar, kommer hem i ottan den 17 mars. Under den tiden kommer nog inte bloggen användas så flitigt. Det är möjligt att jag slänger in ett inlägg eller två ifrån något internetcafé och laddar upp några bilder, men det är inte säkert. Vi får se helt enkelt, jag kanske till och med bloggar på precis som vanligt? Eller så kanske jag inte skriver ett enda inlägg? Det får framtiden utvisa. Så mitt råd är att kika in med jämna mellanrum så får vi se :) Vi kommer iallafall ha en helt underbar semester, det är jag övertygad om! Ska bli så otroligt skönt att komma bort!! Skriver möjligvis ett inlägg här ikväll eller imorgon igen eftersom vi inte åker förrän på kvällen. Men ifall att: Ha det så bra här hemma i Sverige allihop! På återseende!! :)

Om två dagar är vi här! Thailand, here we come!! Längtar så :D :D 
Bilden tagen när vi var där första gången, mars 2006.

Nu bär det strax av mot Lövhult och hem till min föräldrar för en dag fylld av välbehövligt plugg. Har ju muntlig bokredovisning på engelskan ikväll och när Kenneth sitter här hemma och tenta-pluggar så tycker jag det känns lite dumt att gå runt och prata högt för mig själv. Sen tror jag han kan behöva en heldag till att bara plugga, visst det kan han göra när jag är hemma med men det blir ändå alltid att man stöter på varandra, tar en pusspaus, lagar och äter mat ihop extra länge osv. Så det här blir nog bäst för båda parter! Ska dessutom bli mycket trevligt att hälsa på min underbara föräldrar :) Förresten, nu är det bara två dagar kvar till Kenneths tenta och fyra dagar kvar tills vi åker till Thailand! Ska bli så otroligt skönt att få komma bort ett tag!! Jag slänger in en liten lista nu med, denna gången handlar det hur mycket man jag egentligen är :)

MIN MANLIGA SIDA
[  ] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[  ] Ätit en blodig stek?
[  ] Läst en biltidning?
[X] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[  ] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[  ] Skött grillen under en grillfest?
[  ] Läst en bok av Jan Guillou?
[  ] Läst ett nummer av slitz?
[X] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?

[  ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[X] Gått på en Ulf Lundell-konsert ?
[X] Sett alla Die Hard-filmerna?
[  ] Sett alla Rocky-filmerna?
[X] Diskuterat bröst?
[  ] Gjort lumpen?
[X] Läst Nick Hornby?
[X] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[  ] Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[  ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[X] Lagat någonting på egen hand?
[X] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan?
[X] Tävlat i att dricka öl?

Yes, idag firar jag och min älskling 14 månader. Hela 14 månader. Tänk att vi har varit tillsammans så länge! Det känns som om det var igår vi blev tillsammans, så nykär är jag fortfarande! Tack för att du finns älskling. Du gör mig så otroligt lycklig varje dag <33

Det börjar bli rätt lång tid nu. Jag minns för ett år sedan, exakt på dagen, då vi var hemma hos mina föräldrar och mamma sa någonting om vår tvåmånadersdag varpå Kenneth svarade, samtidigt som han pussade mig; Ja, har hon tur så kanske hon får två till. Hihi, sån är han min älskling. Spjuvaraktig och småretlig hela tiden. Nej, inte hela tiden såklart. Men han älskar att skoja och driva med mig. Och jag älskar när han gör det. Det var en av hans många egenskaper som jag föll för för lite mer än 14 månader sedan. Det värsta av allt är ju att jag går fortfarande på många av hans skämt, är så galet svårt att se när han luras ibland. Min mamma går till exempel på det varje gång. Men det är klart att jag har lärt känna han och hans skämt lite vid det är laget. Vi har ändå bott tillsammans i snart 11 (!) månader. 11 helt fantastiska månader :) 

Igår var, som jag annonserade i ett tidigare inlägg, Linda och Magnus hemma hos oss. Och det var en väldigt lyckad kväll om jag får säga det själv. Vi har alltid väldigt roligt ihop tycker jag, vi skrattar alla åt samma saker och det känns så avslappnat och skönt. Vi kollade på Let's Dance, åt god mat, spelade kort mm. Kenneth var riktigt roligt med :) Han är knäpp. Hihi. Älskar när han skämtar och har sig, han får mig alltid att skratta. Älskar till och med när han skämtar på min bekostnad, det känns som om att han gör det för att visa att jag är hans på något sätt och att han älskar mig. Det är så sött. Och roligt såklart!! Jag minns, för att ta ett exempel, en gång för några månader sedan när jag hade haft några av mina tjejkompisar här hemma. Jag och Kenneth stod i hallen och kramades och småpussades (som vi brukar göra) medan dom tog på sig sina ytterkläder och gjorde sig redo för att gå när följande episod utspelade sig:

Jag (med silkeslen röst): Jag älskar dig älskling.
K (svarar lika gulligt tillbaka): Jag älskar dig med.
Jag (fortfarande ömt och kärleksfullt): Du är så snygg.
K (med en nöjd min på läpparna): TACK.

Alla började skratta och jag låtsades bli irriterad när jag i själva verket fullkomligt älskade hans lilla skämt. Hihi. Så där håller han på min älskling. Han är så underbar.

Nej, nu får jag ge mig. Nu ska jag sätta mig och plugga engelska. Skippade min träning imorse för att jag måste få gjort den. Och sen så har jag lite ont i min ljumske med så jag tänkte att det var lika bra att stå över träningen idag. Hursomhelst. Jag skriver säkert ett inlägg eller två till senare under dagen. 

DÖDEN
[X] Jag är rädd för att dö.
[  ] Jag har vart på någon begravning i år.
[X] Jag hatar begravningar.
[  ] Jag har sett någon dö.
[X] Jag har sett en död människa.
[  ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[  ] Någon nära till mig har begått självmord.
[  ] Jag har försökt begå självmord.

Ja, så illa är det ungefär. Är fruktansvärt ovig. Jag kan inte ens sitta på rumpan med ryggen sträckt och ha raka ben rakt fram ni vet? Sådär som alla andra kan luta sig fram och ta tag med händerna i tårna? Det är helt omöjligt för mig. Jag får sitta med ryggen böjd som en banan för att överhuvudtaget kunna ha raka ben.. Det är nästan sorligt. Har faktiskt börjat oroa mig för vad som kommer hända när jag är lite äldre så nu har jag bestämt mig för att göra något åt saken. Så nu är det strechning på hög nivå varje dag som gäller! Och då menar jag inte fem-minuters-strech efter fotbollsträning utan en ordentlig sådan. Började igår på fotbollsträningen, med pappas hjälp, och det gick riktigt bra :) Efter en halvtimme kunde jag faktiskt nudda tårna när man sitter med ena benet rakt och det andra böjt ni vet? Det har jag inte klarat på flera år. Så nu ska jag försöka göra detta (med Kenneths hjälp) varje dag eller iaf ordentligt efter varje träning så ska ni se att i sommar kan jag nog stå med raka ben och udda marken. Det är mitt mål iallafall och jag SKA lyckas.

Rolig träning igår förresten. Rolig och speciell. Vi var bara fyra som hade vågat oss ut i snön och kylan! Lite trist, går ju inte att göra några direkta övningar men vi hade riktigt kul ändå :) Sprang intervallträningen iaf, som vi gör varje onsdag (springer i fyra minuter och går i två x4) och det gick riktigt bra för min del. Man känner att det blir lättare och lättare för varje gång. Sista fyraminutarn sprang jag riktigt snabbt och lätt, trots att jag hade håll i hela magen, är riktigt stolt. Hade inte orkat en meter längre iofs, tog ut mig rätt bra men det är ju det som ger och är meningen. Sen gick vi in och körde lite styrka och sen strechade jag alltså ordentligt. Kul träning ändå!

Idag är det förresten en speciell dag. Min kära mormor hade fyllt 75 år idag om hon hade levat. Blir fortfarande ledsen när jag tänker på henne, saknar henne så mycket. Det gör ont i mig att hon inte hann träffa Kenneth med, hon som var så angelägen om att jag skulle hitta en man någon gång. Men hon vet säkert, det är vad jag tror iallafall. Att hon på något sätt ser oss och vet hur lycklig jag är. Hursomhelst. Ett stort grattis till min älskade mormor <33 Och inte nog med det, jag får väl passa på att säga grattis till mig själv med. För tittar ni i almanackan idag så ser ni att det är Evelina och Evy som har namnsdag idag! Så grattis till oss båda :)

Sist men inte minst, dagens planer: Ska in till stan nu så fort jag har tagit på mig kläder, ätit och sminkat mig. Ska kolla om jag hittar en ursnygg klocka som jag vet har funnits på Ur och Penn i Storken. Hoppas den finns kvar nu bara!! Sen ska Kenneth möta upp mig där direkt efter hans skola, han ska bara hem och byta om och hämta bilen, sen sticker vi till Lager 157 :) Ska bli riktigt roligt. Var väldigt längesen jag var där och jag har aldrig vart där med Kenneth. Hoppas det inte är så utplockat som det kan vara ibland bara. Nu ska jag bege mig. Ha det bra allihooop.

Vilken rolig träning det var igår!! Vi var inte jättemånga, tio eller elva tror jag men ack vad vi kämpade!! Spelade verkligen jättebra :D Fick inte ont i magen direkt heller, väldigt skönt det. Riktigt kul också att systrarna Kempe var på träningen igår med och jag måste ge dom varsin eloge! Dom var grymma båda två! Märktes knappt att de hade vart borta alls, men jag antar att om man har tekniken och "tänket" så är det mycket lättare att komma tillbaka. Konditionen är ju faktiskt lättare att träna upp :) Riktigt skoj att ni var med iallafall! Jag har saknat er! :)

Idag ska jag in till stan (Göteborg) och träffa Kenneth vid tolv-tiden. Han slutar tidigt idag så vi tänkte ha en riktigt heldag i stan :) Äta på Jensen's, shoppa lite mm. Tänkte kolla på en ny digitalkamera lagom till Thailand bland annat. Min gamla spillde ju Sissis son Lukas ner med vin på juldagen så man kan inte använda zoomen längre. Så det behövs en ny! Blir antagligen en Canon Ixus till, älskade ju verkligen min gamla kamera. Tänkte även kolla på nya hörlurar till min Ipod, underkläder till oss båda mm. Ska även kolla om Kenneths armband finns kvar och i så fall köpa ett likadant. Håll tummarna för att det finns!!

Ikväll blir det mys och filmkväll här hemma hos oss med Zandra och Josefine. Två underbart härliga tjejer ifrån Liseberg :) Förhoppningsvis får vi sällskap utav söta Emma med, men det är tyvärr inte säkert än. Men hoppas, hoppas! Inte samma sak utan vår Öfverste! (Också en helt underbar tjej ifrån Liseberg skall tilläggas) :) Kenneth planerar att fly huset, kanske inte jätteskoj att sitta här med fyra galna tjejer en hel kväll så han ska hem till sina föräldrar och passa på att plugga ordentligt hela kvällen. Strongt att plugga en fredagkväll sådär!

Nu ska jag stressa vidare, har en del att stå i innan jag åker ner. Plocka iordning i lägenheten, slänga våra julstjärnor (som har vart helt döda i nåra veckor nu) och diska. Sen blir det elva-tåget till Gbg. Ha det bra allesammans så hörs vi imorgon igen :)

          

Här kommer ett inlägg som jag egentligen inte hade tänkt att publicera. Skrev det bara för mig själv och for my eyes only egentligen. Men när jag skrivit klart det så kändes det så bra att jag lika gärna kan publicera det faktiskt. Det känns bra att göra det av någon knepig anledning. Så här kommer det :)

Det är konstigt egentligen. Jag har alltid haft ganska dåligt självförtroende. Alltid tyckt att de andra tjejerna i klassen var liite smalare, liite finare och liiite bättre än vad jag var. När jag var mindre framhöll jag alltid mitt hår och mina ögon som mina mest positiva sidor. Jag var stolt över mitt tjocka fina hår och mina gröna ögon. Men med tiden försvann det självförtroendet också. Istället tyckte jag att min främsta egenskap var att jag var ganska smart. Har alltid haft väldigt lätt för mig i skolan och det har alltid varit en av mina styrkor. Det är därför jag har vart ganska deppig nu det sista. De senaste dagarna har Kenneth fått stå ut med mycket. Många tårar, gråtattacker och hårda ord. Jag har vart så stressad över min engelska och känt mig så kass, så dålig och så oduglig.

Jag har, som sagt, alltid haft barnsligt lätt för engelska. Alltid haft alla rätt på glosproven, kunnat skriva långa (och bra) texter utan minsta problem. Men det har bara inte gått den senaste veckan och det har gjort mig väldigt ledsen. Har vart så blockerad på något sätt, beredd att ge upp allt vad skola och engelska heter. Klankat ner på mig själv alldeles för mycket. Och när jag väl börjar klanka ner på mig själv av en anledning så kommer allt annat som ett brev på posten. Jag är tjock. Ful. Misslyckad. Jag har inget körkort. Inget jobb. Ja, ni vet, de vanliga sakerna. Framförallt det här med jobbet. Vet inte om det bara är jag men jag vill tro att alla tjejer har dåliga dagar och tänker som jag gör ibland.

Jag är verkligen ingen vintermänniska. Blir ofta lätt ledsen på vintern utan direkt anledning. Känner mig blek och ful. På sommaren blir jag lätt brun och känner mig ganska snygg faktiskt. Attraktiv. Därifrån kommer min rubrik på inlägget. Jag känner mig som vackrast på sommaren. Och det är det som är det konstiga. Då kan jag gå i bikini och inte skämmas det minsta för min kropp. Men på vintern avskyr jag den. Antar att solen har en väldigt positiv inverkan på mig. Jag trivs att vara utomhus. Plocka svamp, fiska, spela fotboll, gå promenader, cykla osv. På sommaren vill jag inte vara inomhus en enda sekund. 

Missförstå mig inte. Hösten och vintern kan vara helt underbara årstider de också. Speciellt nu när man har någon att dela vintermörkret med. Någon att krypa upp i soffan med, tända lite ljus och sätta på en riktigt romantisk kärleksfilm och bara vara. Det är inte dåligt det. Eller vara ute och pimpla på isen och ta ett varmt bad tillsammans när man kommer in för att värma varandra, det slår det mesta, det gör det verkligen.

Jag är inte alltid deppig på vintern. Det kommer och går. Just nu kan jag inte längta mer än vad jag gör till den 1 mars, då vi sätter oss på flyget till varma Thailand. Kommer bli underbart. Då kommer jag få ny energi, lite sol på min bleka kropp och jag vet att allt kommer kännas lekande lätt när jag kommer hem därifrån.

Så solen har en positiv inverkan på mig, det är ett som är säkert. Och det har likaså Kenneth. Vet faktiskt inte vad jag skulle ta mig till honom. Han har fått mig att trivas med mig själv och min kropp, till och med älska min kropp (93 dagar av 100 iaf) och jag känner mig vacker och attraktiv sen jag blev tillsammans med honom. Har aldrig fått så mycket komplimanger eller blickar ifrån okända kllar på stan som nu det senaste året. Det måste ha något att göra med att jag faktiskt har fått bättre självförtroende. Allt tack vare Kenneth. Är så otroligt glad och tacksam att jag har träffat honom och att han vill dela sitt liv med mig. Jag förstår faktiskt inte hur jag klarade mig utan honom. Han är mitt allt. Gud vad jag älskar honom.

Han har vart helt otrolig de senaste dagarna. När jag har vart som mest nere har han kommit hem ifrån skolan och gjort mig på gott humör igen. Tagit hand om mig och ställt upp för mig. Utan honom hade jag inte skickat in min summering av kapitel 2 på engelskan igår, det hade jag verkligen inte. Han peppar mig och det är han som får mig att vilja kämpa. (Herregud, jag låter som jag är döende eller nåt! Det är jag inte!) För egentligen så mår jag rätt så bra nu. Jag har aldrig vart så här lycklig som jag är just nu. Det är sant. Och jag har alltid ansett mig att vara lycklig, jag har alltid haft ett bra liv med underbara föräldrar, grannar och vänner. Men ibland så får jag sådana här dagar, när allt känns tungt och nästintill omöjligt. Då är det skönt att ha nära och kära runt omkring mig som påminner mig om vad jag har, hur vacker jag faktiskt är och att allt kommer bli bra. Så tack till hela min underbara familj. Och ett speciellt tack till mamma och Kenneth som har stöttat mig mest under dessa tre depp-dagarna, ni är gulda värda. Jag älskar er.

Är överygad om att allt kommer bli bra igen. Engelskan blev gjord igår och allt annat kommer ordna sig med. Jag kommer få ett jobb. Jag är inte tjock. Allting kändes helt annorlunda när jag vaknade imorse om man jämför med de senaste månarna. (stavas det så!?) Jag känner mig glad och lycklig igen, förstår inte hur jag kunde vara så ledsen som jag var igår. Livet kan vara bra konstigt ibland.

Gud va skönt det var att skriva det här inlägget. Det känns som jag bollar tankar med mig själv på nåt sätt. När jag skriver ner hur jag verkligen känner, tänker igenom allting på ett moget sätt (utan att sitta och gråta och vara ledsen samtidigt) övertygar jag mig själv. Jag har ett helt underbart liv. Jag har världens bästa föräldrar. Världens bästa vänner. Världens bästa svärföräldrar och sist men inte minst världens bästa pojkvän. Tänk vad mycket värre livet kunde vara. Jag ska verkligen uppskatta det jag har bättre i fortsättningen. Jobb är det många som är utan nu, jag kan inte klanka ner på mig själv för det när det ser ut som det gör i Sverige idag. Det kan jag faktiskt inte. Och jag förstår det nu.

Vet inte ens som det jag skrev överst i inlägget stämmer. Det kändes som om det gjorde det just då. Men nu är jag inte lika säker helt plötsligt. Emellanåt stämde det definitivt, men verkligen inte jämt. Antar att det var likadant då som nu. Att man har sina olika dagar ibland bara. Jag har nog alltid haft ett "normalt" bra självförtroende egentligen. Tror jag.

Hursomhelst. Nu mår jag mycket bättre igen och jag känner mig som en ny människa. Så tack bloggen för att du finns. Du behövs ibland.