Ja, jag har verkligen haft fullt upp det sista och det kommer inte bli lugnare i nästa vecka om man säger så. Har iaf hunnit med en del, jobbat på Liseberg, vart ute och gått med syssling två gånger och igår var jag och Kenneth hemma hos mina föräldrar I Lövhult och hälsade på dom. Fick även besök av alla grannbarnen, mycket skoj. Vi lekte bland annat med barbies allihopa; jag, Kenneth, Andreas, Jonas, Sofia och mamma. Hade riktigt roligt, både jag och Kenneth skrattade så vi grät. Haha :)

Men all min vakna tid går just nu ut på att oroa mig inför framtiden på ett eller annat sätt. Jag har ett STORT arbete i engelska tills på nästa onsdag och jag har lite lätt ångest över om jag ska hinna få klart det eller inte. Känner mig så otroligt pressad av detta. Problemet ligger väl i att jag har så galet höga krav på mig själv och att det lätt gör att jag får skrivkramp. Jag kan inte lämna in nåt halvbra eller bara bra. Det ska vara perfekt. Sån har jag alltid vart och kommer nog alltid att vara. Så det här med plugget känns otroligt jobbigt. Sen oroar jag mig för att jag inte hinner träna fotboll, både jobbet och plugget mm måste ju gå före men jag saknar det nåt enormt! Och sen är det ju det här med jobb. Jag måste hinna med att söka jobb samtidigt som jag pluggar. Och ag vill verkligen få ett jobb. Jag måste skaffa ett jobb. Är så sjukt trött på att bara vara hemma. Jag vill ha ett jobb att gå till varje dag, ett jobb där det finns folk som räknar med mig och litar på mig. Är så trött på att inte känna mig behövd. Jag vill tillhöra nåt. Vill känna mig nöjd efter att ha gått upp tidigt och jobbat en hel dag. Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon människa "tycker det är gött" att vara arbetslös. Man känner sig bara oduglig och dålig. Jag hatar det. Snälla någon, ge mig ett jobb tack?

Men som det ser ut nu förstår jag inte hur jag skulle ha hunnit med och jobba åtta timmar per dag. Tycker jag känner mig stressad dygnet runt. Finns hela tiden saker att göra. Diska, tvätta, städa, damma, laga mat, vattna blommor, slänga kartonger och tidningar, dammsuga. Hushållsgörat tar aldrig slut. Sen är det massa samtal som ska ringas, alfa-kassan (som jag fortfarande inte har hört ett skit ifrån, lämnade in alla papper i januari) läkare osv osv. Sen är det ju plugget, jobbsökandet, träningen som jag försöker hinna med så gott jag kan. Och inte minst bloggen. Mår dåligt att inte ha tid med att uppdatera som jag vill. Tycker det är så skönt att skriva av mig emellanåt. Men det hinns tyvärr inte med. Vill blogga om Thailand men inser att det inte är värt att försöka med det innan min inlämning och mitt tal i engelskan på onsdag. Dessutom krånglar ju min blogg, jag kan inte lägga in bilder, och jag kan inte ens drömma om när jag ska få tid till att ta tag i och fixa det. Nej, jag måste vara realistisk. Jag måste inse att jag inte kan hinna med precis allt. Eller jag kan inte hinna med allt, få det perfekt och samtidigt må bra inombords. Jag hinner bara inte. Och jag vill inte göra något bara okej, det ska vara felfritt. Åå, vad jag blir trött på mig själv ibland.

Vet egentligen inte vad det är jag försöker förmedla med det här inlägget. Vill egentligen bara få ut mig det, få er alla att förstå att jag försöker. Jag kämpar, stressar och sliter för att allt ska gå ihop men allt känns så övermäktigt. Vet inte hur jag ska få ihop allt. Min nästa vecka till exempel, är helt fullknökad. Även om jag inte har ställen jag måste besöka från sju till fyra så är det hela tiden saker som måste göras, bli gjorda och saker som får hoppas över i brist på tid. Såhär ser min planering ut inför de kommande dagarna och resten av veckan:

Lördag: Plugg, plugg och åter plugg hela dagen. Skulle egentligen vilja gå till hotellet med tjejerna eller åka på avskedsfest hos Zandra men jag har inte tillräckligt med energi. Jag orkar helt enkelt inte. Det får bli matlagning med pojkvännen och mys på kvällen istället, det sistnämnda som är det enda som kan få mig att känna mig helt lugn och må hundraprocentigt bra igen.

Söndag: Kenneth gör prov mellan nio och tolv. Jag har match med fotbollen klockan 12, samling 10:45 på Byvallen. Efter matchen som kanske är klar vid tre, ska vi hem till Annkie och Stig för att fira Stigs födelsedag. Inget plugg kommer alltså hinnas med den här dagen :(

Måndag: Söka jobb är egentligen ett måste som skulle vart klart (de jobben jag tänkt söka och lämna in cv på nu närmast) redan i förra veckan eller helst veckan innan dess. Men hinner inte gå runt i Alingsås och lämna in cv hela dagen utan måste fokusera på pluggandet. Vid sex hämtas jag upp och åker till Vara för att gå på konsert med några kompisar vilket är bestämt sen länge. Träningen får alltså stå tillbaka, igen :(

Tisdag: Bugg planerat på kvällen mellan halv sju och åtta. Hela dagen måste gå åt till plugg.

Onsdag: Plugg på dagen och inlämning och redovisning på kvällen. Träningen får stå tillbaka igen :(

Torsdag: Äntligen lite vila ifrån plugget. Engelskaarbetet är förhoppningsvis klart och jag kan pusta ut ett tag innan nästa inlämning. Måste dock söka jobben på dagen och mellan klockan 16:00 och 20:00 är det infomöte på Liseberg. Missar träningen IGEN :( :(

Fredag: Utbildningsmöte på Liseberg mellan 09:00 och 14:00. Antagligen hem till Linda och Magnus på kvällen. Hur trevligt sällskap jag nu än kommer vara efter att ha stressat och jäktat ihjäl mig under hela veckan?

Ja, sådär ser min kommande vecka ut. Blir trött bara av att tänka på det. Men förhoppningsvis överlever jag och det som inte dödar, det härdar ju. Men jag känner mig bara så urbota trött hela tiden. Känner mig så pressad och stressad och jag är på gränsen till att börja gråta hela tiden. Känner mig totalt i obalans. Tur att jag har världens bästa pojkvän här hemma att luta mig mot när allt känns för jobbigt. Han ställer upp till 110 % i vått och torrt. Hjälper till här hemma, diskar, städar, lagar mat så det står härliga till och kort sagt bara finns här för mig. Vet inte vad jag hade tagit mig till utan dig Kenneth. Hade inte orkat gå upp på morgonen ibland om det inte vore för dig. Tusen tack älskling. Jag älskar dig mer än något annat.