Min grannes hund har skällt och ylat som besatt ända sen Kenneth gick hemifrån imorse, vid tio över sju. Och den håller fortfarande på! Jag försökte somna om men det var lögn. Helt omöjligt. Den skäller och ylar som om den håller på att dö stackaren. Tycker så synd om den. Den skäller alltid när den är ensam, så fort ägaren går hemifrån sätter den igång. Det var likadant igår morse. På dagarna är det inte ett lika stort problem, då gör det mig inte så mycket. Men på morgonen vill jag sova! Vet att det är fler i huset som har reagerat. Jag är inte speciellt lättväckt ska ni veta, brukar kunna sova i det mesta buller, men det här går bara inte. Så för en halvtimme sen var det jag som skrev ett brev och la i min grannes brevinkast. Jag var inte arg, skrev mest som det var och att jag tyckte synd om hunden. Matten kanske inte ens vet om att det är såhär, och då gör jag ju henne en tjänst, eller hur? Ingen vill väl att sin hund ska må dåligt? Jag ringde till och med Kenneth innan  och läste upp brevet så det inte skulle låta för argt. Hihi. Vill ju inte bli ovän med grannarna i onödan. Men såhär kan vi inte ha det. Det går inte.

Idag ska jag hem till min kära mor och far en sväng. Har en hel del ärenden där idag faktiskt. Jag ska leta upp lite gamla BH som jag kan ha och träna i, träningsshorts och sen ska jag rota bland mina gamla skolgrejer med. Kenneth ska på middag med nollningsgruppen efter skolan idag så han lär bli sen och då passar det rätt bra att hälsa på mamsen och pappsen. Ska bli riktigt trevligt, var längesen jag såg dom :)

Annars har jag inte mycket planerat. Ska in till komvux och hämta min summering av det första kapitlet, ska bli spännande och se vad jag får för omdöme. Annars blir det väl till att plugga lite mer engelska. Nu ska jag äta en skål med cornflakes och mjölk, min specialitet. So long!