Yes, idag är det lördag. Igår var det alltså fredag och jag och min älskling roade oss på olika håll. Han var i Gbg på sin första sittning och jag var i Saxebäcken hos min goda vän Linda. Vi åt tacos, kollade på Let's Dance, film mm. Hade mycket trevligt!! Kenneth hade också skoj, så det var en toppen kväll :) Kändes lite konstigt att sova borta ifrån Kenneth bara. Har alltid svårt att somna när han inte ligger där brevid mig, håller om mig och pussar mig godnatt i nacken som han gör varje kväll. Men det gick till slut iaf. Ska bli mysigt att sova tillsammans ikväll om jag säger så :) 

Idag har jag vart och tränat fotboll, Kenneth har pluggat och nu har vi precis ätit mat. Måste bara berätta om min träning. Tror inte jag har nämnt det i bloggen innan men i nästan två veckors tid nu har jag, i början av varje träning fått så otroligt ont i magen (Och nej - det är inte håll! ;)) Det är precis som om jag får världens jäkla mensvärk helt plötsligt. Det kommer helt ifrån ingenstans när vi har sprungit ett tag och det gör så fruktansvärt ont att jag knappt kan stå på benen. Och det blir bara värre och värre för varje gång. Jag har det aldrig annars, förutom när jag har mens då såklart, fast inte ens då gör det såhär ont. Men jag kommer antagligen inte få mens förrän imorgon eller på måndag och detta har som sagt hållt på i två veckor snart, varje gång jag rör på mig och tar ut mig. Så det kan ju inte vara vanlig mensvärk. Det är precis som om någonting där inne i magen inte hänger med när jag tränar. Det konstiga är att det gör ondare och ondare tills det till slut gör så ont att jag inte kan stå på benen och då, när jag har satt mig när och vilat en stund går det över på ca tio minuter, en kvart. Sen kan jag vara med på resten av träningen utan problem. Visst känns smärtan lite dovt hela tiden men det gör ju inte hälften så ont som när det kommer. Det kommer så fort, så snabbt och elakt på något sätt. Kan inte riktigt förklara det. Riktigt äckligt är det iallafall :/ Idag var det värre än någonsin. Vi sprang sjörundan i ganska bra tempo och jag hängde med utan problem, sen 200 meter innan vi var tillbaka så satte det in. De 200 meterna kändes som 200 mil. Var så långt att springa när det gjorde så ont och när jag kom fram föll jag bara ihop. La mig i fosterställning på golvet i omklädningsrummet och skrek. Grät alltså. Lennart (min kära tränare) kom in och bara klappade mig på ryggen när jag låg och snyftade. Låg väl där i tio minuter typ, sen var det nästan helt borta igen. Hur kan det komma och gå så fort? Borde följa Lennarts råd och söka för det för såhär kan jag inte ha det. Det gör så frukansvärt ont. Men har vart på vårdcentralen så mycket det sista, är nästan pinsamt att gå dit nu igen. Vill inget hellre än att få vara frisk och smärtfri. Förstår inte varför det här sista året har krånglat så mycket för mig..? :/

Nåväl, det löser sig på något sätt förr eller senare. Nu har jag iallafall fått klagat av mig rejält och det är alltid skönt. Det är ingen av er där ute som varit med om något liknande och har några tips om vad det kan vara? Hursomhelst. Idag ska vi ut och äta och bowla med Kenneths föräldrar på Stures här i Alingsås. Ska bli riktigt roligt :) Innan dess ska vi hinna plugga lite båda två och jag tänkte även hinna diska och bestämma vad jag ska ha på mig ikväll. Det kan ju vara en fördel ;) Ni får ha det bra allesammans. Hörs imorgon och då hoppas jag verkligen att min nya design är helt klar! puss!