Ja, det är inte riktigt klokt vad tiden går. Tänk att det redan är ett helt år sedan jag och Kenneth blev sambos och att vi fortfarande är det! Jag är världens lyckligaste tjej! Så hela dagen idag har egentligen gått ut på att klura ut hur jag skulle överraska Kenneth, var nämligen ganska så säker på att han hade glömt av det så jag tänkte hitta på nåt mys för att göra honom riktigt glad när han kom hem ifrån skolan :) Ringde till min kära mor och vi gav oss ut på jakt här i Alingsås. Hittade ett litet paket, kärlekskaffe + fyra choklad-hjärtan-bitar på Village och så köpte jag med mig två cokladmuffinsar ifrån Maxi, våra favoriter. Kom hem, städade iordning lägenheten lite, diskade och satte min fina överraskningsfika på bordet tillsammans med en lapp som det stod: "Tack för ett helt underbart år älskling!" Var som sagt ganska så säker på att han hade glömt av vår lilla årsdag så döm av min förvåning när Kenneth kommer hem ifrån skolan med händerna bakom ryggen och en stor bukett med tio röda rosor till mig! Blev så paff, förvånad och lycklig på samma gång! Vilken underbar överraskning :) Varken han eller jag hade ju nämnt eller ens skickat nåt sms om vårt årsfirande under dagen så vi trodde båda två att vi själva var den enda som kom ihåg det och skulle överraska varandra. Hihi, så mysigt. Kenneth verkade bli uppriktigt glad för min överraskning, tror nästan han blev lika lycklig och förvånad som jag! Så det var helt perfekt, kunde inte blivit bättre! 

Så idag, den 6 april 2009, har alltså lilla jag vart sambo i ett helt år. Det låter helt galet när man säger det så. Lilla jag -sambo! I ett helt år! Hur underbart är det inte? Det bästa av allt är ju att det känns precis likabra som för ett år sedan, eller rättare sagt ännu bättre. Det känns verkligen perfekt! Jag måste vara världens mest lyckosamma tjej som har hittat en sån underbar kille som Kenneth. Han har verkligen inte en enda dålig egenskap. Han är min drömkille och min enda sanna kärlek. Vi hör ihop, på något sätt vet jag att det är så :) Och det känns så osannolikt bra mellan oss!! Jag är så kär! Jag hade ingen aning om att livet kunde vara såhär bra. Jag har haft sån tur. Vilken tur att Kakan presenterade oss på Skjutbanan för snart 16 månader sedan! Tack Kakan! :) 

Nu ska jag snart krypa ner till min älskling igen. Han ligger här, bara nån meter ifrån mig, i sängen och snusar och sover för fullt. Jag kunde inte somna, låg bara och tittade på honom och tänkte tillbaka på allt som har hänt under året, på hur vi träffades och hur snabbt det egentligen gick när vi flyttade ihop. Vi lärde känna varandra utan och innan så snabbt, det är verkligen häftigt hur fort det kan gå, hur snabbt livet kan förändras till det bättre :) Så jag var bara tvungen att krypa upp ur vår varma säng och skriva av mig lite. Är så otroligt lycklig! Det bara pirrar i hela kroppen på mig!! Hoppas att alla någon gång för känna så som jag känner för Kenneth för någon, det är den bästa känslan som finns. Men, nu ska jag som sagt ge mig. Det kommer en dag imorgon också och den är redan väldigt fullbokad; gå upp med Kenneth vid åtta, träna med Emmelie vid tio och sen umgås med Åsa resten av dagen. Ska bli mysigt! NU - sängen. Godnatt!