Det var så vi träffades, del 3.

Jag vet, det var år sedan jag skrev i den här bloggen men eftersom jag nu har skaffat en bröllopsblogg med tanke på mitt och Kenneths stundande bröllop(!) så blev jag sittandes här och läste gamla inlägg. Det var då jag insåg att jag aldrig berättat klart hur det faktiskt gick till när jag och Kenneth träffades! Katastrof ju! Det var ju den häftigaste tiden i mitt liv på alla sätt så det måste jag ju bara ha det på pränt! Så här kommer den, del tre om hur jag och min älskade Knet faktiskt träffades! :)

Andra gången vi träffades var som sagt några dagar senare, jag tror det var tre eller fyra dagar vid närmare eftertanke. Det var i varje fall en måndag. Vi hade bestämt att vi skulle åka bil ihop och jag har för mig att Kenneth hade skickat ett kort sms och sagt att han hade bil och att jag fick åka med om jag ville. Det ville jag såklart! Jag minns inte vilket spel jag stod i dagen till ära men det känns som om det kan ha varit Tankracet. Hur som helst, dagen och kvällen gick och jag såg inte Kenneth på hela tiden. Men vi hade bestämt tid för att träffas vid DS vid kvart över tio (var en vardag). Den här gången hade jag förberett mig lite bättre och tänkt på vad jag tog på mig innan jag åkte till jobbet. Jag hade mina favoritjeans, Diesel med guldsömmar på bakfickorna, några som jag kände mig väldigt smal i. Upptill hade jag min svarta tunika med trekvartärm - väldigt snyggt och enkelt. Jag hade sminkat mig hemma innan jobbet Jag gick ut i god tid och satte mig i vid "spelarnas" bord i hörnet av DS. Eller rättare sagt - jag satte mig PÅ bordet med fötterna på stolen bredvid. På fötterna hade jag förresten mina relativt nya svarta stövlar (ganska låga) med lite klack. Jag satt och väntade en stund (kändes längre än vad det var eftersom jag var nervös) och tillslut kom Kenneth. Vad han hade på sig minns jag tyvärr inte men snygg det var han i alla fall. Vi hälsade och gick sedan ut till bilen direkt.

Vi gick ut, letade upp och satte oss i bilen och det första jag lade märke till var att den var väldigt snygg och kändes väldigt lyxig. Jag kommer också ihåg att Kenneth tog av sig sin jacka och lade i baksätet och att jag tyckte detta var lite ovanligt. Men det är det säkert inte, är väl bara jag som inte tar av mig jackan i bilen antar jag.. Hursomhelst. Hemfärden gick alldeles för fort om ni frågar mig och det var precis lika lätt att prata med Kenneth andra gången. Möjligen att det var lite spänt precis i början eftersom vi inte hade träffats på några dagar men det gick snabbt över! Vi satt och pratade om allt möjligt och hade jättetrevligt. Allting kändes så lätt, skönt och avspänt! Vi skojade en hel del med varandra och stämningen var väldigt rolig och lättsam :) Jag menar, det var ju inte så att vi satt och gapskrattade hela vägen men vi småretades mycket, jag fnittrade säkert en hel del osv. Ni förstår vad jag menar va? Stämningen var väldigt bra om man säger så! Och Kenneth är en väldigt rolig kille ska ni veta! Han får mig alltid att skratta, helt underbart är det :) I alla fall. Jag fick kolla igenom hans skivfodral och välja skiva. Hittade en med Lars Winnerbäck så vi satt och lyssnade på den hela hemvägen. Jag tyckte det var lite skoj att vi hade ungefär samma musiksmak vet jag. Vi pratade om hans dejt (tror det var jag som förde det på tal) och Kenneth sa snabbt och bestämt att den inte gick särskilt bra, han kände ingenting för den här tjejen. De hade sett en komedi som jag inte minns namnet på nu och varken hållt hand eller närmat sig varandra på något vis. Något som tydligen Kenneth hade sett till, han var helt enkelt inte intresserad sa han (YES - det finns en chans tänkte jag!). Jag frågade om de skulle träffas igen och de skulle dem INTE. Efter att Kenneth berättat om sin dejt berättade jag för honom att jag hade sms:at killen som jag hade på G och sagt att det inte var någon idé att vi träffades längre. Anledningen till att jag inte ringde upp honom direkt var för att han var i Spanien och hälsade på sin syster. Vi pratade vid ett senare tillfälle. Men killen i fråga svarade i varje fall och frågade varför, vad som var fel osv men att han hade märkt på mig att jag inte var intresserad egentligen. Så det gick ganska bra ändå. När jag hade sagt detta sa Kenneth något i stil med "Jaha, då var vi båda singlar då" men sedan pratade vi inget mer om det. Jag var så lycklig över Kenneths misslyckade dejt (låter hemskt men det var sant!) så jag satt och tänkte att det kanske, kanske kunde hända något mellan oss men det hände ingenting sådant. Vi pratade helt som vanligt utan minsta flört, precis som gången innan. Hade hur mycket som helst att prata om, kändes väldigt naturligt.

När vi kom fram till Alingsås släppte Kenneth av mig, vi sa hej då och sedan körde han iväg. Jag minns att jag gick och svor för mig själv "Fan, han var inte intresserad" när jag gick upp för den korta trappan till min lägenhet. Jag var helt hundra på att skulle det hända något mellan oss så skulle det hända idag, jag "var ju så snygg idag!"  Jag var ganska deppig den kvällen och visste att det skulle dröja några dagar innan jag jobbade på Liseberg igen. Tur det, tänkte jag - jag ville inte träffa Kenneth hur som helst. Försökte slå bort tankarna på att det kanske kunde bli något och intalade mig att det var kört och att det inte gjorde nåt. Det gick inte så bra.   

Tre eller fyra dagar senare, en tisdag, var jag i Haga med min kära vän (även kallad "bög-kompis") Olle Julin, numera Knut-Olle Julin. Vi skulle på julmarknad där men det visade sig att den endast var på helger och att vi hade missat den. Vi var inne i en av de små butikerna på gågatan när jag helt plötsligt får ett sms av Kenneth där det står: "Hej! Jag har bil imorgon också och jag hoppas på sällskap :) Kram". Jag blev helt ifrån mig givetvis och visade Olle sms:et. Olle skrek - "Det är flörtigt Evelina, det är flörtigt Evelina!" men jag viftade bara bort honom. Det ska tilläggas att Kenneth hade varit dagens stora samtalsämne. Vi hade gått igenom VARENDA detalj av våra två första möten, analyserat allt osv. Olle visste vem Kenneth var sedan tidigare, han visste till och med att Kenneth också var från Alingsås men "hade inte tänkt på att berätta det för mig". Hur då liksom? Att han missat att berätta att en sån snygging kom ifrån samma stad som mig? Det var liksom inte riktigt okej ;) Olle sa förövrigt att jag och Kenneth passade perfekt ihop och att vi var "tvungna att bli tillsammans".

Hur som helst: Jag svarade på Kenneths sms, tackade så mycket och sa att jag gärna åkte med. Var som sagt säker på att Kenneth inte menat något flörtigt över huvudtaget så jag hetsade inte upp mig så mycket över morgondagen. Åkte istället hem efter att ha sagt hej då till Olle, åt Cornflakes i soffan och gick och la mig.

Dagen efter kom och vad som hände då? Det får ni läsa om i nästa del av följetongen :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0